Orden tryter. Bloggen känns ouppdaterad och lite trist, precis som jag själv. Jag har inte lust med någonting. Jag vill inte träffa kompisar, inte partaja, definitivt inte jobba… Så fort telefonen ringer eller piper, börjar jag sucka och stöna. Kommer det ett mail som kräver åtgärd suckar jag ännu tyngre. Inser att jag är inne i en negativ spiral; ju mer negativa tankar i huvudet, desto jobbigare blir det självfallet. Inte blir det bättre av att vissa projekt är svårjobbade – mest för att det är stört omöjligt att få svar. Det går inte att ringa, jag får inga svar på varken sms eller mail. Sånt gör mig lite förbryllad, rent ut sagt. Jag försöker härda ut och njuta av att bara ha några bollar i luften, inga panikartade brandkårsutryckningar. Och en hel veckas total ledighet får jag, även om det dröjer.
- Skansenpubliken börjar samlas
Igår var det däremot jobb och full rulle hela dagen. Repetitioner i hällregn, varvat med repetitioner i uppsprickande molntäcke och därefter lätt åska. Ett oerhört schizofrent väder men en lyckad kväll i stort. Min fina, fina artist sjöng sin sång och de unga flickorna i publiken sjöng med. Det var vackert. Alla i produktionen var jättegulliga och trevliga och det var många bekanta ansikten backstage.
Och helt plötsligt stod det en naken man bredvid mig och väntade på sin entré…
…och så skedde det igen… en n4kenchock på bästa sändningstid
Kimmi sa,
09 juli 2009 vid 6:06 e m
Det är inte så att du är utarbetad och att det kommer över dig nu när du får tillfälle att tagga ner? Sköt om dig hörru. Var rädd om dig.
pratkvarnen sa,
09 juli 2009 vid 9:55 e m
Kimmi: Helt säkert ligger det något i det du säger. Jag tänker i dom banorna också och försöker att inte tänka på allt det arbete som ligger framför mig i höst… Tack för din omtanke, raring.