Stående på rad i sovrummet. Ett gäng olästa böcker. Man kan ju undra vad jag väntar på.
Bättre tider? Sämre tider? Semester? Senast jag kollade, var det oerhört tungt att släpa med fyra-fem inbundna rackare i semesterbagaget. Jag har ännu inte riktigt heller fattat varför jag inte gått över till pocket. Det bara känns så mycket mer… gediget… med ett inbundet exemplar av en bok. Och dom gör sig så fint i (den ännu icke helt existerande) bokhyllan. Min dröm är ett helt rum fullt med bokhyllor – det gör inget om det är billigaste Billy-hyllan från Ikea – det är nästan ett krav. Och så ska dom digna av böcker! Huller om buller, ingen speciell ordning. Det låter konstigt för att vara mig, men jag föredrar oorganiserade hyllor. Eller förresten, ordnade efter författare bör dom ändå vara. Vi har en precis lagom vägg i vardagsrummet som är perfekt för höga Billy-hyllor. Med stege. Jag ska bara fortsätta operation övertalning med sambon.
Nu ska jag återigen försöka ta mig igenom ett par sidor Joyce Carol Oates, ”Dödgrävarens dotter”. Tror inte det är Joyce Carol det är fel på att den aldrig blir färdigläst. Jag gillar verkligen Joyce Carol. Det har nog mer att göra med att jag somnar efter bara ett par sidor.
