Hål i huvudet, hål i magen

När man träffar en vän som man inte träffat på många år, en vän som nyss gått igenom en smärtsam och idiotisk separation (vilka separationer är oidiotiska kan man fråga, men den här är extra idiotisk) och som dessutom är väldigt trevlig och lättsam att prata med. Då blir det många timmar. Många, många timmar. Åtta för att vara exakt. Ungefär nästan lika många kalla, goda öl blev det också.
Idag skriker min mage glåpord åt mig och jag upptäcker att jag inte varit ute på galej sedan slutet av maj. Nu minns jag varför. Mina forna dagar som partyprinsessa är definitivt och slutgiltigt över. Magkatarr och öl går alls inte hand i hand…