Senaste filmerna

Den som känner mig vet att jag älskar film. Jag ser massor. Tyvärr har det skett i tråkig utveckling i mitt filmtittande. Jag somnar ganska ofta. Men det hindrar inte att det hyrs flera filmer i veckan. Plötsligt händer det… jag ser en bra film som fångar mitt intresse och gör att jag inte somnar.  Ett inofficiellt nyårslöfte är också att om jag somnar ska jag försöka se klart filmen dagen efter.
Hela familjen tittar mycket på film, både på DVD och bio. Nyinförskaffad Playstation 3 som funkar som blue-ray har gett en ny dimension åt tittandet.
Något jag också gillar är att göra listor. Här kan jag förena detta i en lista över sedda filmer. Start från julhelgen 2010 och framåt. Senast sedda alltid högst upp.

Hämnden: Susanne Biers film med Micke Persbrand som fick en Oscar. Välförtjänt sådan. Mycket, mycket sevärd film som bygger upp stämningen och klumpen i magen bara växer. Den här typer av filmer, som man vet och känner med varje fiber i kroppen att den från första stund är på väg mot katastrof – jag älskar och jag hatar dem.

The Last Exorcism: Otäck med små medel, sparsamt med smink och bra skådespelarinsatser. Slutet förtog en del och kändes oerhört… abrupt. Tog pengarna slut?

 The Social Network: Filmen om Facebook. Intressant nutidshistoria. Gillar Justin Timberlake som skådis.

Game Of Death: Wesley Snipes i film om en yrkesmördare med samvete. Medelbetyg.

Perrier’s Bounty: Brittisk gangsterfilm. Sevärd.

Buried: Oerhört klaustofobisk. Film som ger lågbudget ett ansikte, utan att för den skull vara skitdålig.

Get Him To The Greek: Film jag flera gånger kikat på fodralet till, men sedan förkastat. Nu blev det av. Rock’n'rollstjärna på dekis åläggs göra comeback. Gav några riktiga garv och jag gillade huvudrollsinnehavarna Jonah Hill och Russel Brand men varför, varför, varför envisas regissörer med att filma folk som spyr? Jag blir sur, på riktigt.

The Watcher: En story som kunde blivit något men som mest blev ett sömnpiller.

I rymden finns inga känslor: Full pott. Love it!

En sydfransk affär: Heter Leaving i original, eller Partir på franska. Intressant att se Kristen Scott Thomas i annat än en brittisk roll, hon gör denna med bravur. Jag älskar hennes skådespel, med små gester och rörelser och ett uttrycksfullt ansikte (ingen botox här inte!) gestaltar hon smärta och äkta kärlek med trovärdighet och känsla. Hon är kvinnan som varit gift i 20 år och nu vill lämna vardagen som hemmafru och börja arbeta igen. Hennes äktenskap är stabilt, ekonomiskt tryggt men går på kärlekslös rutin. När parets hus görs om för att inrymma hennes praktik, träffar hon Ivan…
Filmen är mycket bra och får en att pendla mellan hopp och förtvivlan.

Shelter: Julianne Moore som psykiater som tar sig an en patient med multipla personligheter. Jonathan Rhys Myers spelar oerhört bra och jag fick ordentlig gåshud vid minst ett tillfälle. Dock inte helt förtjust i att historien gick från att vara en psykologisk thriller till att bli en övernaturlig skräckfilm med religiösa förtecken. Men klart sevärd!

Die: Klassiskt upplägg. Den onde i filmen har makten i form av tärningen, som styr hans fångars öde. Kunde varit hur bra som helst, men fångar inte riktigt som den kunde gjort.

Baseline: Brittisk feel-bad-film om en dörrvakt med egna nattklubbsdrömmar, men som dras längre och längre in i gangstervärlden. Det trubbiga skådespeleriet känns udda till en början men sedan växer den här filmen. Sevärd inte minst för de två huvudkaraktärerna; den vidrige skurken Terry och huvudpersonen, Danny.

Splice: Adrien Brody i en film jag hade kunnat vara utan. En genmanipulerad monsterflicka föds och resulterar i en osedvanligt slät och urvattnad film. Det som lät intressant på pappret var riktigt uselt. Jag gillar Adrien Brody, verkligen, men den här förstår jag inte riktigt hur han kunde tacka ja till.

Ticking Clock: Cuba Gooding Jr var det länge sedan jag såg i en film. Han var bra i Jerry McGuire men här imponerar han inte alls. ”Ticking Clock” är en thriller som enligt texten på fodralet vill vara ”Se7en” eller ” När lammen tystnar” men inte ens kommer i närheten av. Den lyfter aldrig, känns mest absurd och konstig och den övernaturliga twisten är bara irriterande.

Casino Jack: Kevin Spacey i en riktigt bra roll. Väloljad och slipad lobbyist tills han faller i fällan ”mycket vill ha mer”. Även hans skyddsling som spelas av Barry Pepper, är väldigt bra. Baserad på verkliga händelser. Jag är inget fan av amerikanska filmer om politik men den här var riktigt bra.

Salt: Angelina Jolie i huvudrollen som hårdkokt agent. Problemet är att hon har utstrålning som en död fisk. Noll karisma. Nada. Filmen var inte heller bra – förutsägbar och tafflig.

Vampyrer suger: Nej. Vampyrer suger inte. Den här filmen suger. Det är bara att beklaga den som hyr den och kastar bort tid som man kunnat lägga på annat. Den sämsta skräckparodi jag någonsin sett.

Experimentet: Adrien Brody är min stora favorit. Sen jag såg honom i ”Son of Sam” kan jag inget annat än älska honom. Experimentet är en otäck film med honom och Forest Whitaker i huvudrollerna. Filmen bygger på en verklig händelse och har en tysk förlaga som jag inte sett. Bra även om jag tycker att Whitaker periodvis spelar över lite.

Unthinkable: Terroristfilm med Samuel L Jackson i huvudrollen. Han spelar bra men känns ibland inte speciellt nyanserad i sitt skådespeleri. Otäckt budskap i filmen, särskilt med senaste tidens terrorhandlingar i tankarna. Terroristen, som spelas av Michael Sheen (The Damned United, Frost/Nixon), är oerhört trovärdig och bra.

Predators: Ännu en Adrien Brody-film. Yummie! Här har han dessutom gått upp påtagligt i vikt och tränat kroppen. Mycket fint. Jag gillar egentligen inte Predator-filmerna, den här stod jag ut med bara för Brodys skull.

The Bounty Hunter: Jennifer Aniston och Gerard Butler i lättvikts-action av sämre märke. Jag fattar inte Jennifer Anistons storhet i Hollywood. Det är som om Rachel i Vänner spelar alla Jennifers roller. Det måste vara oerhört svårt att ha spelat en karaktär i så många år. Det ryktades om att paret föll för varandra i den här filmen. Har svårt att förstå det också, han är precis lika osexig som hennes flört Vince Vaughn. Jag satt mest och retade mig på vilken ocharmig karaktär han var och vad hon sett hos honom, både som karaktär i filmen och privat.