28 maj, 2012 den 19:58 (Uncategorized)
Tags: Barn, blåmärke, lårkaka, skada
Det finns blåmärken, och så finns det BLÅMÄRKEN.
Sådana här går även under benämningen lårkaka.
Det är fan i mig inte snyggt.
Och ont lär det göra också.
Kommentera
25 maj, 2012 den 22:22 (Uncategorized)
Tags: Barn, olyckshändelser
Dottern hade med två kompisar klättrat högt upp i ett träd, när grenen hon stod på brast. Hon studsade som en flipperkula mellan de många grenarna i trädet, innan hon nådde marken. Hon hade verkligen tur – hon kom lindrigt undan med ett par jobbiga skrapsår och en riktig lårkaka. Min lilla unge! Jag såg det inte när det hände men det var många, många ”om” som for genom skallen efteråt.
Ändå sover hon borta inatt, hos sin klätterkompis.
Min fina, lilla Blomma.
Kommentera
13 maj, 2012 den 20:48 (Uncategorized)
Tags: Barn, kompisar
Ibland, ja till och med ganska ofta, har jag barn omkring mig som jag knappt står ut med. Såna där som jag inte kan förklara varför jag inte gillar, som bara inte känns… bra. Som vet precis vad man säger och hur man uppför sig för att verka välartade och gott uppfostrade. Leende och trevliga men som lipar åt en så fort man vänder ryggen till. Men återigen. Det är inte jag som väljer mitt barns kompisar. Tyvärr.
Kommentera
11 maj, 2012 den 18:28 (Uncategorized)
Tags: Barn, Sprinmask
Alldeles innan nioåringens golflektion började, viskade hon i mitt öra, ”mamma, det kliar i rumpan!”.
Hej springmask.
Tyckte väl att du varit borta ett tag nu.
Kommentera
10 maj, 2012 den 19:17 (Uncategorized)
Tags: Barn
Ibland vill jag bara vara liten igen. Obekymrad och med en omättlig nyfikenhet på livet. Liten och tjock som en smock. Och bli omhändertagen och vaggad i en mjuk famn, (Och ha en ovanligt ful hätta på huvudet.)
Jag undrar om det inte är den där betungande högen med redovisning och kvitton som jag måste gå igenom inför inlämnandet av deklarationen som gör mig deppig. Tolv stycken fakturor med kontokortsredovisning från Handelsbanken som måste matas in, bokföras och registreras. Jag har skjutit det framför mig i flera veckor nu. Jag hatar siffror! Jag villintevillintevillinte! ”Jag gör det imorgon”. Hela tiden. Fast jag vet att det måste göras, och görs det inte nu kommer det innebära nattarbete längre fram.
Nu har jag kommit så långt att jag har sorterat upp den efter månad, de ligger och stirrar på mig här på köksbordet. Det räcker att jag gör två per kväll, så är jag hemma. Det går fort, bara man gör det.
Ska bara…
Kommentera
28 april, 2012 den 14:43 (Uncategorized)
Tags: Barn, kompisar, relationer
”Din dotter leker rätt mycket med NN nu?”.
Sagt med ett litet, litet anklagande tonfall som gör att jag blir lite illa till mods i magen. Nej, jag gillar inte heller NN. Det är ett ogillande som jag inte kan sätta fingret på, hon är för medveten, för vuxen och beräknande.
Jo, min dotter leker mycket med henne. Samtidigt kan jag inte välja min dotters kompisar, om det inte är något som är uppenbart helgalet. Och det är inte mycket mer galet än just den där känslan. Känslan av att den här tjejen kommer att bli trubbel i framtiden. Inte nu. Men i framtiden. Kanske.
Kommentera
28 april, 2012 den 12:13 (Uncategorized)
Tags: Barn, Vardagligt
Alltså, det här med att sova över och sova borta varje helg. Hur mycket ska man tillåta det, egentligen? Det har blivit en del av den varan på sista tiden och det knorras väldeliga varje gång man säger nej.
Kommentera
25 april, 2012 den 20:31 (Uncategorized)
Tags: Barn, fotboll, sport
Livet fortsätter att överraska, på ett positivt sätt. Idag var nioåringen på sin första och, vad det verkar, inte sista fotbollsträning.
Kommentera
24 april, 2012 den 22:21 (Uncategorized)
Tags: Barn, cykla
Jo men det var det där med ketchupeffekten.
Vi har ju också under flera år försökt få nioåringen att lära sig cykla. Förra våren var det nära men det räckte med att hon drattade på aschlet en gång så gav hon upp försöket det året. Vi har låtit bli att tjata, det blir det ju knappast bättre av.
Och så i förrgår kom hon hem från fritids med en kompis och sa: ”Vi ska vara ute, V ska lära mig att cykla!”. Det tog inte mer än en kvart, sen ropade dom på mig nedanför köksfönstret. När jag tittade ut gav dom båda tummen upp och flinade från öra till öra. Äntligen! Så stort. Nu vill hon ut och öva varje kväll.
Kommentera
24 april, 2012 den 21:55 (Uncategorized)
Tags: Barn, fotboll, hobby
Det har inträffat någon slags ketchupeffekt här på hemmaplan.
Under åren har jag och sambon försökt få Blomman intresserad av något fysiskt, som kan få henne att lämna datorn och hemmet och ge lite motion, eller åtminstone en hobby. Dom flesta av hennes klasskamrater gör någonting varje vecka.
Vi har testat med det mesta: bowling, badminton, friidrott, smyckestillverkning. Det har varit dövörat till, hela tiden (om man bortser från golfen maj-september). Men nu, äntligen, verkar något hända.
Imorgon eftermiddag ska hon på sin första fotbollsträning.
Kommentera
« Äldre inlägg
Ibland vill jag bara vara liten igen. Obekymrad och med en omättlig nyfikenhet på livet. Liten och tjock som en smock. Och bli omhändertagen och vaggad i en mjuk famn, (Och ha en ovanligt ful hätta på huvudet.)
