Snart väntar fyra hektiska dygn i Luleå, då första deltävlingen i Melodifestiva1en drar igång. Det blir min tredje medverkan, den här gången jobbar jag för någon helt annan än tidigare. Som jag inte känner och inte vet hur hon funkar under press. Det borde göra mig lite pirrig i magen, men det enda jag är nervös för just nu är den jävla flygresan upp. När ska jag någonsin bli kvitt min rädsla för att flyga?
Det börjar dra ihop sig
31 januari, 2011 den 09:30 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier, Jobb, Musik, tävlingar, TV
En blodig en
6 juli, 2010 den 10:45 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier, resor, semester
Jo, tack. Flygresan gick fint, både dit och hem.
Det berodde till ganska stor del på att jag flög i sällskap med en väninna, som är tiotusenfalt mer flygrädd än undertecknad. Det tog lite fokus bort från min egen rädsla; istället hamnade det på henne med tröst och lugnande prat. Jag fick också vara med och lyssna i de många samtalen mellan henne och flygvärdinnorna, som fått veta att hon är så extremt rädd. De var oerhört pedagogiska, vänliga och deltagande. När jag såg hennes paniska, oroliga blick och tårarna hon fällde, la sig min rädsla lite grand.
På hemresan dövade jag den där rädslan som kom smygande med filmen ”Farsan”, en Bloody Mary och en liten, inte speciellt välsmakande, burk vitt vin. Det gjorde att jag till slut tyckte att flygningen var riktigt behaglig.
När vi började förbereda oss för landning la jag sambons svarta tröja över huvudet och pluggade in hörlurarna långt in i hörselgångarna. Då gick det ännu bättre. Jag såg säkert inte klok ut, men det bjöd jag på. När vi kommit ner sa de övriga tre vuxna i resesällskapet att landningen varit ganska ”brysk”. Det märkte inte jag. Heja Bloody Mary!
Flygrädsla eller ”jag kan flyga, jag är inte rädd…”
24 november, 2008 den 22:06 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier
På onsdag kväll ska jag flyga. Jag gillar inte att flyga. Det är det där med start och landning som jag inte tycker om. Det var ett tag sedan jag satt i ett flygplan. Förrförra sommaren, om jag inte minns helt galet. Då flög vi till Spanien, en inte helt smärtfri resa för min del. Jag tror t o m att jag blundade och intog en totalt omotiverad ”brace position” nån gång på nervägen…
Den här gången är det Umeå som gäller. Då är det inte mycket mer än start och landning. Och så nån halvtimme fri luft däremellan.
Känner mig så jävla löjlig när jag tänker på min flygrädsla. Särskilt när jag för någon timme sedan satt, totalt oskyddad, i en personbil på en moddig vinterväg. Trots allt är det så oändligt mycket säkrare att flyga. Och ändå börjar jag nästan hyperventilera när jag tänker på att jag ska sitta där, i den där trånga kabinen. Och det skakar, och det kränger och låter. Aaaaargh! Rädslan blir bara värre med åren, och i och med att jag gärna undviker att flyga går det längre och längre mellan gångerna. Nu tackar jag nästan till och med nej till uppdrag om det måste flygas…
Jag tittar ut och ber en stilla bön att det ymniga snöfallet håller i sig till onsdag kväll. Dom kanske ställer in avgångarna, precis som dom gjort idag. I prognosen för Umeå lyser en klargul sol för onsdag…
