Drömde en mardröm om det värsta jag vet. Jag var på en fest, där vi satt vid långa bord längs en vägg. Bredvid satte sig en kille som jag tyckte verkade lite halvhet och han pratade och pratade medan han lassade in mat i munnen. Helt plötsligt ser jag hur han börjar mala lite med käkarna och se konstig ut, och sen kommer kaskaden. En hård stråle bara, rakt ut. Sen vänder han sig om till vänster (jag sitter på hans högra sida) och kräks rakt på den tjej som sitter bredvid honom. Han vänder sig sen mot mig och det stänker i mitt hår. Och då vaknade jag, med hjärtklappning och äckelkänsla i hela kroppen.
Det är fan inte lätt att vara kräkfobiker.
Mardrömsfobi – eller fobimardröm
21 april, 2012 den 17:16 (Uncategorized)
Tags: drömmar och mardrömmar, emetofobi, fobier
Min fobi
21 juni, 2011 den 20:43 (Uncategorized)
Tags: fobier
Har man följt mig genom åren vet man att jag lider av emetofobi, en skojig liten åkomma som jag vet att jag delar med många. Fler än man tror när en panisk rädsla för att kräkas. Men lite kul är det samtidigt att hitta såna här roliga anslag. Och jag kan inte nog understryka det – om vi alla var lite mer noga med handhygienen skulle vi slippa Galna Kräksjukan. Word!
Det börjar dra ihop sig
31 januari, 2011 den 09:30 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier, Jobb, Musik, tävlingar, TV
Snart väntar fyra hektiska dygn i Luleå, då första deltävlingen i Melodifestiva1en drar igång. Det blir min tredje medverkan, den här gången jobbar jag för någon helt annan än tidigare. Som jag inte känner och inte vet hur hon funkar under press. Det borde göra mig lite pirrig i magen, men det enda jag är nervös för just nu är den jävla flygresan upp. När ska jag någonsin bli kvitt min rädsla för att flyga?
En blodig en
6 juli, 2010 den 10:45 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier, resor, semester
Jo, tack. Flygresan gick fint, både dit och hem.
Det berodde till ganska stor del på att jag flög i sällskap med en väninna, som är tiotusenfalt mer flygrädd än undertecknad. Det tog lite fokus bort från min egen rädsla; istället hamnade det på henne med tröst och lugnande prat. Jag fick också vara med och lyssna i de många samtalen mellan henne och flygvärdinnorna, som fått veta att hon är så extremt rädd. De var oerhört pedagogiska, vänliga och deltagande. När jag såg hennes paniska, oroliga blick och tårarna hon fällde, la sig min rädsla lite grand.
På hemresan dövade jag den där rädslan som kom smygande med filmen ”Farsan”, en Bloody Mary och en liten, inte speciellt välsmakande, burk vitt vin. Det gjorde att jag till slut tyckte att flygningen var riktigt behaglig.
När vi började förbereda oss för landning la jag sambons svarta tröja över huvudet och pluggade in hörlurarna långt in i hörselgångarna. Då gick det ännu bättre. Jag såg säkert inte klok ut, men det bjöd jag på. När vi kommit ner sa de övriga tre vuxna i resesällskapet att landningen varit ganska ”brysk”. Det märkte inte jag. Heja Bloody Mary!
Gastrosko-nojj
16 juni, 2010 den 22:21 (Uncategorized)
Tags: fobier, Hälsa
En sista liten grej om gastroskopin jag lyckades övertala mig själv att göra. Jag lovar, jag släpper det sen.
Men visst är det egentligen ganska konstigt att man nojar mer över undersökningen i sig än vad undersökningen ska visa? Jag var inte ett dugg nervös över att kanske få ett besked om begynnande magsår eller något ännu värre. Jag var fullt fokuserad på att oroa mig gråhårig(are) över den där slangkameran…
Gastrosko-tripp
15 juni, 2010 den 15:11 (Uncategorized)
Tags: fobier, Hälsa
Då var gastroskopin överstökad då. Och jag fick inte bli sövd.
När man är som jag, läser man förhållningsregler och instruktioner med flyktiga ögon och väljer att lagra det lite hur som helst i huvet. Jag läste ”du får inte äta sex timmar före undersökningen”. Vad jag valde bort var ”du får inte äta eller dricka sex timmar före undersökningen”. Eftersom jag åt min sista tugga igår kväll kompenserade jag glatt min hunger imorse med vatten, typ en halv liter eller nåt. Jättebra, inte.
När jag kom till mottagningen upplyste dom mig om att jag missat den lilla men viktiga detaljen och alltså inte kunde sövas. ”Men vi kan försöka ändå, om du vill, så du inte åkt hela vägen förgäves”. Jag var redan inne på att boka om tiden till ett annat datum, men när dom klappade mig tröstande på handen och talade vänligt till mig och samtidigt lockade med lugnande medel, tänkte jag ”ämen, va” fan! Jag kan ju inte mer än spy på dom i värsta fall”. Och så gjorde jag undersökningen.
Hulkade gjorde jag, trots att dom bjöd på spädbarnsslangen och en massa lull-lull i blodet som gjorde mig lugn som en filbunke. Men det gjorde liksom inget. Livet var rätt skönt och flummigt just då och det tog inte mer än någon minut, så var det över. Och undersökningen visade inte på några som helst sår eller andra otrevligheter. Den gode doktorn mumlade något om intolerans mot laktos eller gluten, eller vad det var. Jag minns inte så noga. Jag var fullt upptagen med att flyga lite…
Jag tar gärna en tripp igen med det där lugnande inför flygresan på fredag….
Mag och tarm
31 mars, 2010 den 22:42 (Uncategorized)
Tags: fobier, Hälsa
Solar plexus känns som ett hål, magen svider och det svider och bränner i munhålan. Imorgon eftermiddag har jag en tid hos min husläkare. Den här magkatarren måste komma under behandling, annars kan det sluta illa. Jag har lagt av med allt. Kaffe, cigaretter, jag försöker äta bra och regelbundet och undviker sånt som magen inte gillar just nu. Ändå blir det inte bra, det går inte över. Minsta lilla stressmoment och jag känner det i magen, direkt. Nu blir det läkarbesök, som sagt. Och jag har sagt till mig själv att ska det göras gastroskopi, då jävlar måste dom söva mig. Jag kommer att noja till mig ett blödande magsår om jag måste göra det i vaket tillstånd och det är väl inte riktigt meningen. I mitt fall räcker det inte med den där tjusiga bedövningsvätskan man får. Visst kan man bli sövd? Säg att man kan bli sövd? Gastroskopi utan anestesi – över min döda kropp!
Flygrädsla eller ”jag kan flyga, jag är inte rädd…”
24 november, 2008 den 22:06 (Uncategorized)
Tags: flyg, fobier
På onsdag kväll ska jag flyga. Jag gillar inte att flyga. Det är det där med start och landning som jag inte tycker om. Det var ett tag sedan jag satt i ett flygplan. Förrförra sommaren, om jag inte minns helt galet. Då flög vi till Spanien, en inte helt smärtfri resa för min del. Jag tror t o m att jag blundade och intog en totalt omotiverad ”brace position” nån gång på nervägen…
Den här gången är det Umeå som gäller. Då är det inte mycket mer än start och landning. Och så nån halvtimme fri luft däremellan.
Känner mig så jävla löjlig när jag tänker på min flygrädsla. Särskilt när jag för någon timme sedan satt, totalt oskyddad, i en personbil på en moddig vinterväg. Trots allt är det så oändligt mycket säkrare att flyga. Och ändå börjar jag nästan hyperventilera när jag tänker på att jag ska sitta där, i den där trånga kabinen. Och det skakar, och det kränger och låter. Aaaaargh! Rädslan blir bara värre med åren, och i och med att jag gärna undviker att flyga går det längre och längre mellan gångerna. Nu tackar jag nästan till och med nej till uppdrag om det måste flygas…
Jag tittar ut och ber en stilla bön att det ymniga snöfallet håller i sig till onsdag kväll. Dom kanske ställer in avgångarna, precis som dom gjort idag. I prognosen för Umeå lyser en klargul sol för onsdag…
