Fråga mig inte hur jag mår. Jag vet inte.
Ena sekunden är jag glad, andra sekunden känner jag tårarna skjuta upp i ögonen.
Labil.
Skjut mig.
Svängningar
10 maj, 2012 den 19:07 (Uncategorized)
Tags: gnäll, humor
Om hår och andra ilandsbekymmer
30 januari, 2011 den 23:47 (Uncategorized)
Tags: gnäll, Vardagligt, Yta
Jag går i valet och kvalet. Sedan flera månader har jag satt håret på utväxt. Det innebär att jag just nu är i någon slags ingenmansland gällande frisyr. Jag har ingen. Och jag velar. Ena dagen vill jag ta en rakapparat och bara raka bort eländet; gå tillbaka till gamla hederliga PRatkvarnen som kunde kliva ur duschen och gå direkt till jobbet, utan att behöva fixa ett endaste dugg med håret. Andra dagen ser jag bilder när jag har extremt kort hår och säger ”nej tack, aldrig mer”.
Snacka om ilandsproblem.
Världen brinner och jag orkar bara bry mig om mitt hår. Jag borde skämmas. Nu går jag och lägger mig.
Fast jag tror ändå jag har bestämt mig hur jag ska göra med det. Håret alltså.
Varning för mer gnäll
8 juni, 2010 den 20:17 (Uncategorized)
Tags: gnäll, Vardagligt
Lite gnäll finns kvar, så här på tisdagskvällen, i medelålderskroppen.
Jag är så in i bänken jäkla trött på att det alltid, a l l t i d ser ut som Jerusalems förstörelse hemma hos oss. Köksbordet används alltid som någon slags kombinerad avstjälpnings- och sopstation för allehanda papper och jobb- och skolgrejer. Möjligen kan vi tänkas få plats att äta en middag vid ena änden av bordet. Resten är ständigt och jämt belamrat med prylar.
Det ligger filmer, spel, leksaker, kläder, pennor här och där över hela lägenheten, varvat med lite katthårstussar i varierande storlek.
Det finns för lite tid och för lite ork för städning! Varför ska man städa när det ändå, av någon outgrundlig anledning, alltid ser exakt likadant ut igen när man vaknar!? För att inte tala om att tvätta?! När man lyckats tvätta och vika det där berget, är tvättkorgshelvetet fylld igen.
Ser ni. Jag lyckades gnälla lite, idag också. Och idag är det tisdag…
Vill man va” fin…
6 maj, 2010 den 14:55 (Uncategorized)
Tags: gnäll, Yta
Snälla, kan någon vänlig själ påminna mig att absolut inte tvätta håret nästa gång jag går till frissan!? Ska man bleka sönder håret, som jag numera gör varje gång jag går dit, ska man ha skitigt hår. Då har nämligen hårbotten ett naturligt skydd och det gör att det inte svider som helvetet när man får huvudet inkletad med den där blågrå, starka färgen… Hela huvet är nu fullt av små, små sårskorpor som jag dessutom inte kan låta bli att pilla på…
Vilka jäkla i-landsproblem man har…
Enough is enough
5 mars, 2010 den 08:47 (Uncategorized)
Tags: gnäll, väder och vind
Nu tar jag till kraftuttryck. Det räcker nu! Jag är så innerligt, jävla, helvetes, förbannat skittrött på den här vintern! Varje morgon när jag sticker näsan utanför ytterdörren börjar jag nästan grina. Det är kallt, snålblåsigt och det ramlar snö från himlen precis hela tiden. Jag vill inte mer!
Trafikvett och etikett
6 november, 2009 den 17:23 (Uncategorized)
Tags: gnäll, trafik, Vardagligt
Det kan vara abstinens.
Det kan även vara PMS eller det faktum att jag nu är på väg in i övergångsåldern.
Det kan också vara så att jag i grunden är en rätt tjurig och negativ människa.
Vad det än är så har det gjort att jag gått och varit lite halvirriterad hela dagen. Det var nog själva starten på dagen som la grunden. Nuförtiden händer det ganska ofta att jag tar bilen till jobbet. Det går fort, det är billigare än tunnelbanan (eftersom jag fulparkerar, d v s vägrar betala parkeringsavgift. Istället får jag med jämna mellanrum springa och kika efter lapplisor, men hey, vad jag tjänar pengar!) och jag slipper trängas med smittbärare av allehanda sjukdomar.
Imorse, på Horngatan blev det lite stopp i trafiken vid ett rödljus, när en bil gjorde en sväng och därefter blockerade korsningen. Bilen bakom mig börjar tuta. På mig! Blinka med hellyset och tuta igen. Men varför!? Jag kan inte ta mig någonstans, det står en stor bil framför mig som inte kommer någonstans och jag kan inte köra runt den. Varför tuta på mig?
När vägen är fri igen, ligger bilen fortsatt bakom mig och fortsätter blinka med hellyset. Det finns inte en chans i hela världen att jag genom dessa blinkningar ska kunna förstå vad människan i bilen bakom mig vill förmedla, eller hur? Håller mina hjul på att lossna? Har jag kört över någon? Det var ingen polis, och det var inte det minsta knas med min bil. Jag hade väldigt god lust att tvärstanna bilen och kliva ur och fråga: ”Vad är det du vill?”.
Jag fattar inte. Hur tänker folk?
Eller är det bara jag?
Gnällspiken talar
13 oktober, 2009 den 20:02 (Uncategorized)
Tags: gnäll, Hälsa, Pengar
Ibland lyxar jag till det lite, ”because I’m worth it!”.
Ibland åker jag in till stan; färgar och klipper mitt hår, äter en sushilunch och beställer vinterdäck för sextusen bupp. Lyxa, my ass! Pengarna bara flyger, hit och dit i höstblåsten. Det positiva var att jag får skjuta alla kostnader – ja, förutom lunchen då förstås – på framtiden. Däcken fick jag en bra avbetalningsdeal på och stylingen gick samma väg. Man kanske blir rik, någon gång…
Hade snor varit en lyxvara hade jag också varit en extremt lycklig kvinna just nu. Ungefär 4 kilo (eller räknas snor i liter?) av den varan har nämligen flyttat in i min näsa. Jag visste väl att frotterandet med diverse förkylningssjuka körmedlemmar skulle straffa sig…
Telefonstrul
3 september, 2009 den 20:51 (Uncategorized)
Tags: gnäll, Jobb
Ibland blir jag så där extra trött på mig själv. Och på dagens teknik och alla jä**a onödiga ilands-problem som den ställer till med.
Sprang glad i hågen iväg för att återinskaffa mobiltelefon, när presentkortet från försäkringsbolaget äntligen kom. Nehej! Då har Sony Ericsson dragit in just den telefon jag ville ha, den som var så himla bra enligt försäljaren i februari. Det fick bli en annan, som jag snabbt upptäckte inte alls var vad jag tänkt mig. Nåväl, jag kan stå ut med det. Det handlar om anpassning och att bli van vid den. Och den tar fina bilder.
Sen skulle back-up’en av mina närmare 900 mobilkontakter läggas över. I butiken sa dom att det skulle gå. När jag försökte, gick det inte. Sen visade det sig – efter två jävla timmars krångel och samtal med supporter både här och där – att programvaran jag hade inte var i rätt version och att det var därför det inte funkade. I och med detta tappade jag två och en halv timmes jobb och hann inte med någonting alls under eftermiddagen. Det enda jag hann med var att bli informerad om att en artists medverkan i ett program den 12:e september måste ändras på, vilket gjorde artisten upprörd och sur och beredd att säga nej till hela grejen. Vi får se hur det slutar.
Imorgon bara måste jag ringa alla dom där tusen och en samtalen som jag inte ringde idag. Annars blir mina kunder ledsna på mig. Och ledsna kunder är definitivt inga bra kunder.
När man får väntat besök
30 november, 2008 den 00:34 (Uncategorized)
Tags: gäster, gnäll
Det förbereds för sexårskalas i dagarna två. Själv är jag inte direkt på topp. Jag skulle vilja hoppa över hela helgen. Humöret är totaluselt – mest pga den där tokmensen som exploderade igår.
Pengar borde föras över till räkningskontot.
Räkningarna skulle ha varit betalda i fredags.
Jag har fortfarande inte fått betalt för strul-projektet, vilket gör att jag inte kan betala min underleverantör som tjatar.
Jag borde översätta en artistbiografi.
Jag borde skriva en pressrelease.
Jag borde sammanställa två promoplaner.
Allt ska vara klart senast tisdag.
Men här prioriteras kalas. Toksnygg barbie-tårta till morgondagens barnkalas har hämtats i Täby. Det har sista-minuten-städats och badats sexåring. Nu ska jag försöka ta itu med spillrorna av mig själv, samtidigt som jag motar undan tankarna på jobbet. Snart kommer han hem, han som smet fältet till Göteborg igår. Jag hoppas han är fräsch och i fin form (troligen inte, eftersom han stack iväg med den där killen från artikeln jag läste och förfasade mig över nyligen) för han ska få göra resten. Själv tänker jag sätta mig i ett hörn och skrika. Alternativt grina, möjligen. Och sen kommer det gäster.
Åh, va” det är kul att ha gäster hemma….
