PRatkvarnen studsar mellan resterna av frukosten och datorn.
Soon-to-be-sjuåringen tittar på Evas funkarprogram.
Sambon spelar golf.
Härliga, lediga lördag!
Värt att notera
07 november 2009 vid 9:41 f m (Uncategorized)
Tags: Familj, Ledighet
Sunday, bloody Sunday
29 mars 2009 vid 4:29 e m (Uncategorized)
Tags: Familj, Jobb, Ledighet
Ensam. Lägenheten är tom. Det är bara två kelsjuka katter och jag.
Jag är trött. Magen är full av pizza. En hel. Jag vet att min älskling har trötta skidben och min andra, mindre älskling är i samma status samt har en elak tand som vägrar släppa taget om sitt tandköttsfäste och gör ont. Själv sörjer jag lite den tappade timmen inatt och känner att jag snart kommer att gå och lägga mig. Imorgon går ett tåg till Karlstad som jag sitter ombord på.
Tidsomställning
05 januari 2009 vid 10:45 f m (Uncategorized)
Tags: Ledighet, Vardagligt
Fortfarande slapp och ledig, även om det sipprar emellan ett och annat jobbmail och telefonsamtal. Ordentligt igångsatt är jag inte förrän om en vecka.
Förstår inte riktigt hur det ska gå till att vända den här skutan på rätt köl igen. Vi är uppe sent på kvällarna och ligger och drar oss till halv tio på mornarna. I helgen blir det till att sätta klockan på ringning…
Mot ljusare tider
01 januari 2009 vid 9:34 e m (Uncategorized)
Tags: Jobb, Ledighet
Som alltid på senare år är jul och nyår snabbt överstökat. Så här, kort efter att nyårsklockorna slutat ringa, drabbas jag av den lite snopna och lätt dekadenta känslan ”is that all there is”, samtidigt som det känns skönt att det är över för den här gången. Nu är det snart vardag igen, även om jag får njuta av hyfsat slapp och ledig tid ytterligare en vecka. Inte förrän efter Grammisgalan börjar jag i full skala igen. Knappt ens då, förresten. Dagen efter den galan är jag troligen rätt mossig i mössan.
Litteratur
31 december 2008 vid 10:34 f m (Uncategorized)
Tags: Böcker och läsning, Ledighet
Klämmer böcker på löpande band just nu. Ledigheten har varit fylld av det skrivna ordet. Gunilla Söderholms ”Gunillas man försvann” var tänkvärd men grep mig aldrig, trots att det är en sann och mycket tragisk berättelse. Förstår dock att hon ville få den skriven, men tycker hon kunde valt en annan medförfattare.
Åsa Larssons ”Tills dess din vrede upphör” var oerhört bra. Gillar hennes språk och historier, även om stackars Rebecka Martinsson får utstå gräsliga trauman hela tiden.
Härnäst står Marie Hermanson på tur, en författare jag inte läst något av tidigare. Boken heter ”Svampkungens son” och verkar lovande.
