PR-atkvarnen

Jamen, så skjut mig då!
Jag är så innerligt glad att den här veckan är slut. Det är liksom läge för mig att tagga ner lite nu, känner jag. Jag stressar och gör konstiga saker och har ungefär fyrahundratolv bollar i luften samtidigt. Hela fredagen har jag försökt imitera ett torrt skinn och lämnat affischer, fikat med artist, hämtat tidningar, stressat tillbaka till kontoret, lunchat med artist, packat tidningar och singlar inför ett företagsevent… Dessutom har jag just insett att jag kanske inte har några pengar på företagskontot när vi börjar närma oss månadsslut, eftersom den idiotjävla kunden fortfarande inte betalat sin faktura, trots att han nu är en månad över tiden. Däremot ringer han en gång i veckan och lovar dyrt och heligt att pengarna ska vara på kontot ”innan nästa fredag”. Jag tänker aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin jobba med den kunden igen. So help me god!

Det fina är dock att jag har min andra uppdragsgivare som väldigt mycket månar om att jag ska vara glad, pigg och ha råd att betala mina räkningar. Om det skulle behövas har uppdragsgivaren lovat att gå in och täcka upp så att jag inte får minus på mitt konto. Det är fantastiskt, faktiskt och det gör mig så otroligt mycket mindre stressad över pengasituationen.