Så. Nu mår jag mycket bättre. Kan t o m gå upprätt och andas som en normal människa.
Detta framsteg har firats med bio. ”Hundpensionatet”, ett riktigt lågvattenmärke av bästa Nickelodeonsnitt. Lyckades ändå börja grina i en av de hollywood-smetiga scenerna. Ingen barnfilm passerar mig ogråten. Ingen.

På kvällen hade jag och sexåringen en riktig myskväll, medan faderskapet firade en kamrats födelsedag. Födelsedagspresenten bestod av ett konsertbesök, Dragonforce. Jag tog med glädje en regncheck på den.
Istället låg jag och lillgrisen framför schlager-tv’n med varsin betygsblankett – kategorierna som skulle betygsättas var, allt enligt den unga damen, ”dans”, ”kläder”, ”sång” och ”bakgrund”. Det var ett par stycken som fick genomgående nollor i betyg, kan jag avslöja. Vi tippade också, helt klockrent rätt, vilka som skulle gå vidare till final och semifinal. Fast min tippning om Sarah kom på skam. Hon har en gudabenådad pipa och jag har hört låten i inspelad version – då tar hon i så att man kryper ur skinnet. Tycker inte riktigt hon kom så nära inpå ikväll.

Det är en brokig skara vi möter i Norrköping.
Det blir säkert skoj. Mycket jobb, men skoj.
Det är ju så mycket annat som ska göras än bara repetitioner och sändning. Intervjuer, aktiviteter med sponsorer och representanter för staden. Jag försöker så gott det går att hålla nere hennes göromål, men man känner sig som en skit när man tackar nej till saker, trots att det ibland faktiskt inte finns en enda lucka i schemat.

Jag börjar se ljuset i änden av den här tunneln.
Det ska bli ganska skönt när livet går tillbaka till det vanliga igen.

Annonser