You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.

En hel del kringflackande just nu. Dagens presskonferens var anledningen till att jag inte kunde följa med familjen till fjällen.
Tre timmar på ett tidigt tåg och sedan befann jag mig plötsligt i Karlstad. Det var precis ett år sedan sist, men samma upplägg och samma plats. Totalt nya – oh well, inte helt nya eftersom P1ur4 åker med för andra gången – artister dock. Och väldigt gulliga och trevliga allesammans. Särskilt gillade jag Pu gh- han var så skönt bufflig och lite småtrulig.
Jag tror att det kommer att bli en fin turnérunda i år och jag är övertygad om att det här gänget kommer att ha skittrevligt tillsammans.

bn-335
Jag är urusel på att ta bilder med min mobilkamera. Det blir liksom hela tiden känslan av att allt hände för en halv minut sedan. Och sen tog jag kort…

bn-337

bn-3401

pmt_press_09_21
Finare blir det när andra håller i kameran. Fast jag skulle nog kunna ta lika bra bilder om jag hade en riktig digitalkamera. Vill ha….

Inslaget från SVT Värmlandsnytt:
http://svtplay.se/v/1500920/plura_och_pugh_pa_moppar_i_sommar

Annonser

Vet inte om det har att göra med att jag kommer att vara ensam en vecka nu, men lite eftermiddags-grin blev det allt också. Medan jag inmundigade den där tonfiskpizzan (som jag passade på att äta medan jag är själv, eftersom sambon inte är så förtjust i ”havets äckelheter”) tittade jag på fyrans ”Spårlöst”. Mot slutet strömmade tårarna. Programidén är hemsk men behöver man rensa tårkanalerna är det perfekt!

bn-3251

bn-326

bn-328

bn-329bn-330 

bn-331

bn-332

bn-333

bn-334

I lördags eftermiddag, efter att ha vinkat farväl till den lilla familjen som satte sig i en bil som styrdes mot Ramundberget, satte jag mig också i en bil. Den gick åt helt andra hållet, närmare bestämt mot Småland. Till resesällskap hade jag en nyförälskad affärsadvokat, numera även kallad ”nöjesadvokaten”, hans nyfunna, återfunna kärlek (lång historia) och kvinnlig turnéledare. Vi garvade lite åt artistens helsida i kvällstidningen och hans flört med dansbandsdrottningen.
Och det var troligen det där med kärleken som gjorde att nöjesadvokaten inte riktigt var uppmärksam. Helt plötsligt fann vi oss invinkade till vägkanten och föraren befriades raskt från 2.800 kronor i fortkörningsböter. Det kunde börjat bättre, om man säger så.
Efter en något lugnare färd och lättare felkörning befann vi oss så i Eksj0. Vi checkade lite snabbt in på V4xb1ek4regården, fräschade upp oss och gick till Stadshotellet, där kvällen skulle fördrivas.  En middag intogs och därefter firade vi Earth Hour tillsammans med de församlade stadsborna, fyra ridande husarer och ett fackeltåg. Musik framfördes, liksom ett par riktigt långa tal, som jag inte riktigt tog till mig.
När ljuset tändes igen, gick vi en trappa upp och avnjöt kvällens konsert som var riktigt lyckad. Stolarna framför scenen förpassades bort, och spontandans och jubel utbröt. Jag vet inte om det berodde på att det pågick en fotbollsmatch samtidigt, eller om det hade att göra med dom som stod på scenen, men det var mycket kvinnor i publiken.
Nöjesadvokaten fortsatte att ha en extremt dålig dag. Han upptäckte plötsligt att han blivit av med sin plånbok under middagen. Den återfanns efter en stund, men var befriad från ytterligare 4.500 kronor. Efter att ha kört sönder sin grannes brevlåda för 1.200 kronor för bara någon dag sedan, kunde han krasst konstatera att det här var hans toppnotering vad gällde totalt onödiga utgifter.  
Efter spelningen hängde vi lite med band och artister i logen. Kvart i två bestämde jag och turnéledaren att det var dags att knyta sig. Vi tog en kort promenad till vårt logi, tyckte vi var extremt skötsamma och en liten stund senare sov jag på mitt söta öra.

Till frukosten kom historierna. Vissa hade inte varit fullt lika skötsamma under den fortsatta natten. En efterfest på en lokal mc-klubb, en blöt fylla, lite förbjudet hångel med lokalbefolkningen. Den tilltänkte chauffören som skulle föra det turnerande sällskapet till Ka1mar efter frukosten, visade sig vara totalt oförmögen att köra bil och hårda ord utväxlades innan annan chaufför klev in och räddade situationen. Vårt resesällskap tog en långfrukost, blev runtvisade på gården av den nye ägaren, som tillträder vilken dag som helst. Resan hem var fåordig för min del. Vår käre lyriker, som hade äran att agera konferencier under gårdagkvällen, bjöd däremot på en mängd anekdoter, bland annat om otvivelaktiga toaletter i Ryssland, plånböcker som ramlat ur byxfickor – rakt ner i ett latrinhål och andra mer eller mindre anala (o)trevligheter.
Jag är inte ett dugg avundsjuk på det där turnerande sällskapet som kör soundcheck på Ka1mar Te4ter just nu… Och jag undrar vad turnéledaren egentligen tyckte om det faktum att hon satt på Stadshotellet medan hennes nye pojkvän åt middag i Stockholm med Ge0rge Cl00ney…

Ensam. Lägenheten är tom. Det är bara två kelsjuka katter och jag.
Jag är trött. Magen är full av pizza. En hel. Jag vet att min älskling har trötta skidben och min andra, mindre älskling är i samma status samt har en elak tand som vägrar släppa taget om sitt tandköttsfäste och gör ont. Själv sörjer jag lite den tappade timmen inatt och känner att jag snart kommer att gå och lägga mig. Imorgon går ett tåg till Karlstad som jag sitter ombord på.

Tjoff, sa det så var dagen slut. Dagen har spenderats i hemmamiljö.
När det är min tur att lämna i skolan brukar vi alltid bli lite sena, jag och kära dottern. Jag är inte alltid den som har full styrfart på mornarna och ibland går det lite extra sakta. Imorse unnade jag mig till och med lite sovmorgon och nannade kudden fram till klockan sju. Och när klockan är nio och jag vet att jag inte kommer att vara på kontoret förrän klockan tio, känns det som om hemmaditot är ett något bättre alternativ. Och så slipper man sminka sig. Bara det tar ju minst ett par timmar nuförtiden…

Prisa gud! Jag ser en ljusning. Jag betar av arbetsuppgift efter arbetsuppgift och känner att det finns hopp om livet.
Men magen måste jag nog gå och få tittad på hos någon skojig husläkare. Den har inte riktigt fattat det där med ljusningen ännu…

Dagarna går. Det känns som om det var ett par månader sedan den där musiktävlingen gick av stapeln. Det är lite drygt en vecka sedan… Tiden bara rusar. I helgen blir jag gräsänka, en hel vecka lämnas jag åt mitt öde. Resten av den lilla familjen far till fjälls för att gå i skidskola, grilla korv i backen och skaffa sig rejäl träningsvärk. Ja, jag vet ju vad jag ska göra… Jobba, jobba, jobba. Sova, sova, sova. Och längta, längta, längta.
Fast först åker jag till Eksjö (lördag) och till Karlstad (måndag).

Fan om jag inte ska börja titta på en resa till oss i maj. Värme, sol och avkoppling. Det skulle funka fint.

Ibland, när det är så här extra mycket att göra, när magen ballar ur och jag jobbar i princip dygnet runt – då blir jag lite rädd att jag ska gå in i den där berömda. Väggen. Den som plötsligt, till synes utan förvarning, dyker upp framför en medan man springer på i 190.
Samtidigt tror jag inte att det blir så. Jag tycker fortfarande det är sjukt roligt att gå till jobbet, jag har väldigt kul mitt uppe i alltihop och jag sover gott på nätterna. Det måste väl ändå vara ett tecken på att jag mår bra fortfarande.

Vilken skön helg!
Fredag lugn och fin hemmakväll, där vi slocknade tidigt hela bunten.
Lördag lugnt och trivsamt på dan och ytterst trevligt födelsedagskalas på kvällen. Avslutade med en ytterst trevlig irish coffee och en kyss av bästa väninnan. Bara en sån sak…  Ja, jösses. Ibland går det vilt till…
Idag har vi haft en generationsträff; dotter, mor och mormor har vandrat runt på Naturhistoriska muséet i ett par timmar.

Ikväll lär man somna ovaggad…

Shit i helvete. Så fort jag går iväg på ett par timmars möte, har jag 50 nya mail i inkorgen när jag kommer tillbaka. Kombinerat med ett dussin nya arbetsuppgifter som ett resultat av mötet.

Jag är ofattbart glad att det är helg och att jag har en fantastisk, förstående fästman som älskar mig även om han knappt ser röken av mig.

Har spenderat tre timmar med att bara sätta alla arbetsuppgifter på pränt, så att jag inte glömmer något. Well, någon gång i april/maj där, lugnar det ner sig. Kanske.

Nu väntar tvätten. Ett härligt sätt att rensa huvudet. Dessutom sitter min söte fästman i soffan intill, bara en armlängd ifrån mig. Ska minsann stjäla till mig en kram eller två, innan jag börjar brottas med tvättberget…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,558 hits