You are currently browsing the monthly archive for april 2009.

….fast jag inser ju nu att jag missade en ruggigt spännande hockeymatch på tv igårkväll. ”På tolv minuter vände Tre Kronor ett 2-5-underläge till seger mot USA.”. Det hade jag faktiskt gärna sett…

Dagarna går. Bloggandet går på halvfart, medan arbetslivet rusar fort, fort fram. Eskilstuna ena dagen, på kulturell releasetillställning den andra. Medgång ena dagen, motgångar dagen därpå. Det är ju så det är i mitt jobb. Nu har jag blivit bortskämd med väldigt mycket medgång ett tag, så jag blir helt knäckt av motgång. Vissa dagar känner jag att jag gärna sätter mig i kassan i vilken livsmedelsbutik som helst. Och dagen efter kommer ett roligt telefonsamtal eller så lyckas jag övertala någon trevlig journalist att skriva något någonstans. Jag lär mig ständigt nya saker och får mer och mer erfarenhet. Och ibland känner jag att jag inte kan någonting. Sån är nu jag…

Knäckt blir jag också när jag läser feta löpsedlar om pandemier och katastrofer. Jag är ju inte hypokondriker för intet. Undviker dom värsta (läs: Expr3ss3n) och håller mig till dom som fortfarande försöker ger en saklig och objektiv bild, utan att tänka på löpsedlar och lösnummerförsäljning. Det är klart att situationen skall tas på allvar, men riktigt skitskraj är jag inte ännu:
Amerikanska forskare, som forskar på just svininfluensa. konstaterar enligt Los Angeles Times att det virus som nu sprider sig, H1N1, inte är lika dödligt som spanska sjukan 1918. Kanske är det inte ens farligare än en ”genomsnittsinfluensa”. Det gäller, säger forskarna, att sätta pågående influensa i rätt perspektiv – ”vanlig” influensa dödar i snitt 36.000 amerikaner per år, uppger CDC –  den amerikanska motsvarigheten till vårt Smittskyddsinstitut.

Som ett fan av konspirationsteorier far tankarna åt alla håll, också. ”Underligt att det bara är i ett land som det brutit ut så pass allvarligt, med så många döda…”.
Ja, jag kan verkligen sysselsätta mig dom dagar jag sitter hemma, lite småtrött och halvsliten efter en sen men oerhört trevlig kväll.

Prosit!

Skönt att ha glasögonen på näsan igen. Dagen har varit en riktig pina.
Dags att sova. Laddar för en bilresa till Eskilstuna med två rockkillar. På vägen hem blir dom tre. Den tredje är, så som han beskrevs: ”en engelsman marinerad i alkohol”. Killen ifråga kallas Sp!ke och är sångare i Qu!reb0ys. Bandet är på väg till en spelning i Stockholm imorgon kväll, efter att ha haft en day off i Eskilstuna. Sug på den. En day off. I Eskilstuna. Jag hoppas dom haft trevligt…

Det här kan bli en intressant dag. Åkte till kontoret utan mina glasögon. Jag ser dåligt utan dom. Väldigt dåligt.
Tur att så mycket sitter i ryggmärgen – fingersättningen på tangentbordet t ex. Mindre kul att det är en dag som innefattar en del sifferhantering. I sifferhanteringsfallet behöver jag miniräknare, kulram och stöd av extralärare.

En av grannarna i huset har köpt tomt och ska bygga fritidshus. På tomten låg det gamla huset, som de skänkte (!) bort på Blocket. ”Bortskänkes: hus”. Och det är ingen liten friggebod vi snackar om här, utan ett hus på 60 kvadrat.
Det kom en kille och tittade på huset. En kille som gick runt en lång stund, kliade sig i huvudet, funderade länge och sedan sa ”ok, om erbjudandet står kvar så tar jag det. Nu vet jag precis hur jag ska göra”. Och så berättade han hur han ska såga ner huset i tre delar och sedan frakta bort det, och uppföra det på nytt på sin egen tomt.

Herregud. Jag undrar om han hette McGyver i efternamn?

Jag gillar artister som sjunger och gör musik så att man bryr sig. Så att man blir berörd.
Det hände igår. Redan på morgonen grät jag en skvätt när han gjorde låten ”F4nf4r” – texten är så vacker. Hans lite mer stökrockiga sida, som han inte visat så mycket av tidigare, gillar jag också. ”Styr r4keten…” är, speciellt live, skitbra! Festen på kvällen visade att killen fortfarande är fullkomligt strålande. En stjärna och en oerhört ödmjuk och bra kille. One of the good guys. När vi delade taxin hem, var han själv mer än nöjd och lycklig och hade fog för att vara det. Det var en kanonkväll och vi var fler som gick därifrån med en varm känsla inombords.

 

 

Lycka just nu, idag.
En morgon utan stress och tjat där vi till och med hann med en omgång med dinosaurie-kortspelet innan det var dags att gå till sexårs. Lycka är också dotterns fadder; en fantastisk nioåring med långt, korpsvart hår. Vi brukar alltid passera fritids på eftermiddagarna och dottern vill gärna se om hon är där. Två gånger har vi haft tur, och båda gångerna har denna fantastiska nioåring släppt allt hon haft för händer och sprungit fram och gett henne en stor kram. Dom har inte träffats mer än ett par gånger tidigare, men verkar ha funnit varandra ändå. Det gör mig alldeles varm.
Lycka är också att lämna skolgården och höra skratten från henne, där hon leker hinderbana med en kille i klassen.
Och lycka är den varma solen i nacken när jag sakta går till tunnelbanan.
Om jag hade en riktig skitdag häromdagen, är det här en rak motsats.

Ikväll går jag på releasepartaj.
St4ff4n Hellstr4nd släpper sin samlingsskiva och det firar vi självklart.

Kort och koncist:
En riktig skitdag.
Bara så.

Fått eminent hjälp med min deklaration idag. Jag är så fascinerad över hur snabbtänkt hon är, den kära väninnan. Hur hon bollar och trixar och joxar med siffror, och i slutändan får det hela att gå ihop. Fascinerad, tacksam och glad över hjälpen. Själv blir jag mentalt blockerad när det handlar om annat än addition. Allt liksom bara låser sig i skallen.

Att väninnan sedan meddelar att jag får en massa kvarskatt är ju inget jag kan anklaga henne för. Det är helt min egen förskyllan. Jag tror dock att jag hinner skrapa ihop det som krävs innan mars 2010.  Annars blir det kanske fattighuset för Pratkvarnen…

Jag kan en hel massa saker. Är bra på mycket.
Jag är också en klantighetens mästare. I torsdags bevisade jag även detta faktum för min väninna, som fick sig ett gott garv på köpet. Hon fick uppleva när jag backade i ett parkeringsgarage, eftersom jag upptäckte att jag slarvat bort parkeringsbiljetten när jag stod vid utfartsbommen. Jag kände mig lätt dum i huvudet, men vi lever fortfarande, båda två. Hon garvade nästan läppen av sig. Tur att man kan glädja någon…

Att jag är en virrpanna, fick jag även bevisat för mig själv dagen efter. När jag ska skulle från kontoret hände mycket saker på en gång. Jag hade bråttom, hade en tid att passa. Samtidigt skulle jag skicka ett bud åt en kollega, ta emot ett bud åt mig själv och därefter ila till tunnelbanan. Packade ihop mina pinaler; hämtade påse för budet hos vaktmästeriet, tog min datorväska och handväska och fixade det jag skulle. På tunnelbanan, en station från där jag skulle gå av, upptäckte jag att jag inte hade min dator med mig. Ve och fasa! Var var den? Var till 99% säker på att jag hade den med mig från kontoret, men att jag inte ställt ifrån mig den någonstans, utom då möjligen bredvid mig där jag suttit. Började fundera. Såg killen som satt framför mig för två minuter sedan ut som en potentiell tjuv? Började prata med tjejen som gick på efter honom och beklagade och ojade mig väldeliga. Min dator, hela mitt arbetsliv var stulet! Alla register, alla uppdateringar, alla projekt jag jobbar med. Även min backup låg i dataväskan (smart, eller hur?) Hon var väldigt deltagande och gav mig goda råd om hur jag skulle göra för att försöka få tillbaka den. I bilen på väg till skolan ringde jag till kontoret, till rara Lillemor i växeln. Hon kollade för att se om jag glömt den hos henne. Nej, det hade jag inte. Hon kopplade mig till vaktmästeriet så att dom kunde hjälpa mig och kolla om den ligger kvar på mitt kontor. Stefan, världens bäste vaktmästare (snart övertalig och arbetslös, någon som vet ledigt vaktmästarjobb? Han är en klippa!) svarade och snubblade samtidigt över en svart väska som står i hans väg. Gissa vems datorväska det var?

Återigen ett bevis på att jag inte är som kvinnor ska vara. Klarar inte alltid att ha flera bollar i luften samtidigt. En tung kasse med pärmar som skulle budas, gjorde att det slog slint i skallen på mig. Självklart är jag glad över att den inte var stulen men samtidigt blir jag förbannad på mig själv som inte kan hålla reda på mina prylar… Herregud, hur svårt kan det vara, liksom?!

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits