You are currently browsing the monthly archive for juli 2009.

När man träffar en vän som man inte träffat på många år, en vän som nyss gått igenom en smärtsam och idiotisk separation (vilka separationer är oidiotiska kan man fråga, men den här är extra idiotisk) och som dessutom är väldigt trevlig och lättsam att prata med. Då blir det många timmar. Många, många timmar. Åtta för att vara exakt. Ungefär nästan lika många kalla, goda öl blev det också.
Idag skriker min mage glåpord åt mig och jag upptäcker att jag inte varit ute på galej sedan slutet av maj. Nu minns jag varför. Mina forna dagar som partyprinsessa är definitivt och slutgiltigt över. Magkatarr och öl går alls inte hand i hand…

Annonser

Sitter på kontoret i stan och försöker göra rätt för mig.
Inser att det är första gången på mer än fyra veckor som jag är här. Inte undra på att det tar emot…

Barnfri ett par timmar under eftermiddagen. Istället för att göra något vettigt hamnade sambon framför datorn och jag framför TV’n, bredvid honom. Jag började titta på Paranoid Park på Canal+, vilket i slutändan skulle visa sig vara totalt bortkastad tid. Visserligen ett intressant ämne, men otroligt segt berättat. Långa sekvenser slow-motionfilmning som till slut blev så irriterande att man bara hade lust att stänga av. När jag nu ändå höll mig vaken tyckte jag att jag kunde se filmen till slut, jag var bara tvungen att se vad som skulle hända. Och så hände… ingenting! Nu är jag sur. En riktig skitfilm!

Äntligen, vet jag flera som utropar. Min sambo allra högst.
Har skaffat GPS till bilen. Nu jäklar borde jag väl hitta dit ska jag i fortsättningen?

Kan inte minnas när jag sist sminkade mig.
Det är skönt med sommar. När man får sol på näsan och färg i fejan, ser det nästan konstigt ut med smink på. Man ser så… spacklad ut.

Idag har jag hunnit känna på hur det är att jobba lite igen. Dottern följde med kompis och hans familj på museum och jag satt fast med telefonen. Det tar emot, det gör det. Och inte fan blir det roligare av att det inte går att få tag i folk eftersom mer än halva mediasverige verkar ha semester.

Nästa vecka blir det ytterligare jobb, inklusive den årliga värmlandsresan. Det blir fint.


Sitter och funderar över mitt jobb.
Jag är så glad och stolt över att jag fick vara med på den där resan. Jag kan titta och lyssna på det här klippet och låten nästan hur många gånger som helst. Jag får fortfarande gåshud. Älskar publikens bifall mellan verserna och efteråt…

Jag vet.
Jag skrev för bara någon dag sedan att jag inte kan bli brun på benen.
Däremot verkar jag inte ha några som helst problem att skaffa mig soleksem på nämnda lemmar.

Hur man än vänder sig har man aschlet bak…

Facebookar. Känns ok. Twittrar lite också. Fattar inte riktigt storheten med någon av fenomenen, särskilt Twitter. Vem bryr sig egentligen? Vem har tid? Och alla verkar ha ett konto, men inte många uppdaterar. Eller är det så att folk har semester? Och hur ska jag vet att Brad Pitt verkligen  ä r  Brad Pitt?

Snyggast, Grant....
Snyggast, Grant….

Dom växer inte på träd nu för tiden. Dom där Karlarna på Vita Duken. Och ingen har väl någonsin kunnat mäta sig med Cary. Oj, vilken snubbe! Snygg som ett helvete, med en… nej förresten, fyra sängstolpar i ögonvrån. Och han blev inte mindre charmerande av att han faktiskt vågade vara rolig också. Han och Audrey Hepburn – filmvärldens vackraste? Lagen om alltings… någonting… gör säkert gällande att han var en skitstövel och ett ärkesvin – om det vet jag absolut ingenting. Bara att hans skönhet fortfarande skulle funka hur bra som helst i Hollywood. Jag hade definitivt röstat på Cary Grant som näste James Bond. Definitivt.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits