You are currently browsing the monthly archive for december 2009.

Nu är det slut. Nu börjar vi om på ny kula!
Ett Gott Slut och ett Gott Nytt önskar jag er alla.

Ja, vad säger man? När jag bestämmer mig för något har jag en tendens att bli lite lätt manisk. Därför har jag hunnit med att träna tre gånger den här veckan. Kanhända hinner jag trycka in ett träningspass på lördag också.

Det är en skön vill-ha-mer-känsla när musklerna ömmar och man känner att dom trots allt finns där, inbäddade i ett lager fetvadd. Ibland när jag ser mig i spegeln, i ett vidrigt omklädningsrum i en klädbutik t ex, blir jag ledsen över att jag inte hållit mig mer i trim. Till sommaren väntar jag mig bättring. I sommar ska jag kliva fram ur vassen och bada som en riktig människa!

Det känns bra, men kanske lite lätt… maniskt?

Det var länge, länge sedan jag skrattade så att jag grät åt en film. Visst, ”Svensexan” nyligen var bra men den här var bara bäst! Jag pratar om ”I Love You Man”. Se en helt underbar trailer här  och bearbeta in det härmed klassiska uttrycket ”slappin’ the bass” (eller är det bara jag som älskar när folk snöar in på uttryck?) Både sambon och jag låg dubbelvikta efter halva filmen och var tvungna att se om vissa scener flera gånger och garva lika hysteriskt mycket igen. I think I love it, man!

Efter en natts övervägande valde jag bort SATS. Deras priser var alldeles för höga. Istället har jag nu valt ett annat, visserligen inte helt gratis men ändå billigare, alternativ som känns  bättre. Det fick bli Nautilus. En bit härifrån har ett nytt Nautilus-gym öppnat, det är rent och fräscht, stort och öppet och inte hutlust jättedyrt. Maskinerna gör troligen att träningen blir ganska strikt och nu, när jag har blivit vuxen, tycker jag att det känns skönt. Axlar och rygg är ganska trötta och utarbetade och att stå och slita med fria vikter som jag gjorde när jag var yngre känns lite dumt.

Eftersom jag känner mig så grymt peppad slog  jag till med 12 månaders medlemskap, bara så där. Låt oss hoppas att jag inte går och bryter nåt ben eller ledsnar om tre veckor. Som det känns nu, med ännu ett träningspass i kroppen, skulle jag kunna köra igen imorgon.

Nu jäklar ska gumfläsket bort!

Nu jäklar! Nu ska jag försöka ta och ”shapa up” den här medelålders kroppen lite!
Idag har jag, för första gången på mycket, mycket länge gästat ett gym. Nära där vi bor ligger ett SATS med alla faciliteter man behöver för att vårda, stärka och ta hand om kroppen. Jag har funderat på det länge, övervägt och diskuterat med mig själv om jag orkar och har lust, om tiden finns och räcker till. Nu har jag kommit fram till att den gör den. Tiden finns till. Till och med lusten och orken finns. Jag orkar inte gå och snegla på mig själv i spegeln och sucka när jag ser hur den ser ut och hur jag känner mig. Jag har insett att man måste göra något åt det. Har försökt med så mycket: simning, promenader, jogging, övningar på vardagsrumsgolvet framför tv’n. Allt funkar men i ungefär tre dagar. Sen ger jag upp och återgår till soff- och gnäll-läget. Nu när jag inte röker längre, är läget extra akut. Jag tycker inte jag har ersatt cigaretterna med något speciellt, men likväl tycker jag midjemåttet ökar varje vecka. Det får vara bra nu!

Om jag ser till att den lilla söta sambon lämnar dottern i skolan ett par dagar i veckan, hinner jag ge mig iväg på morgonen. SATS öppnar 06:30 och efteråt är jag redo att möta arbetsdagen med ett träningspass i kroppen. För min del är det renodlad styrketräning som gäller, antingen i maskin eller med fria vikter, möjligen ett pass Body Pump då och då. Aerobics är inte riktigt min grej – det där med koordination och att göra två saker samtidigt; som att försöka att andas och undvika hjärtinfarkt samtidigt som man ska veta åt vilket håll man ska gå – det funkar inte för mig. När jag var runt 20 tränade jag styrketräning 3-5 ggr i veckan och det är en träningsform jag känner mig bekväm och trygg med. Förhoppningsvis har min kropp gott muskelminne och kommer att svara på träningen ganska snabbt.

Jag vill verkligen det här! Jag är jättepeppad just nu, och om jag kan ta mig ur sängen imorgon bitti, kommer jag att gå tillbaka igen, kanske redan imorgon.

GOD FORTSÄTTNING
ALLA FINA BLOGGLÄSARE

(och sorry – jag kan inte ens göra större eller röda bokstäver i wordpress snikprogram)

Må julhelgen och de sista skärvorna som är kvar av 2009 fortsätta i trivsam stämning!

Det ser ut att kunna bli ett spännande år för mitt företag.
Tack vare marknadsföring på facebook (och varför kom jag inte på det tidigare, kan man ju undra?) kanske jag hamnar i filmens värld. Och det ser ut att kunna bli mer av den varan under våren, eller åtminstone ett eventuellt jobb med en oerhört begåvad,  svensk skådspelare som figurerat i periferin under året. Jag hoppas verkligen det kan bli något – det vore roligt att vidga sina vyer. Över lag har det kommit till en del nya kontakter, särskilt under slutet av året, som gör att det känns väldigt, väldigt spännande att möta 2010. Så spännande att jag kanske t o m måste försöka hitta någon att dela arbetsbördan med, även om det känns som ett oerhört stort och läskigt steg (eftersom det gick käpprätt åt helvete förra gången jag försökte…). Vet inte riktigt i vilken ände man börjar med något sådant, men det känns som om det blir mer och mer aktuellt.

Nu glömmer jag det som varit tråkigt, för det har definitivt varit en del sånt också under året. Men jag försöker glömma och lägga det bakom mig, ta lärdom och bli klokare. Och återigen konstaterar jag: jag har klarat av ytterligare ett år som egen företagare.

Jag läser. Jag ser på film. Har plöjt Mons Kallentofts Höstoffer och irriterat mig tokig på Malin Fors som inte orkar ta itu med sitt liv. Har sett The Reader och fascinerats av Kate Winslets rollfigur.
Ibland är det bra att vara ensam på kvällarna så man får styra helt själv över det kulturella utbudet. ”Transformers” är inte riktigt min grej.

Hur tänker man när man skriver en låt-rad som lyder: ”Kom nu när solen stiger ner”?

Det är intressant att lära sig hur saker man yttrar ttill någon i ett positivt syfte helt plötsligt används som kritik gentemot andra. Hela tiden lär jag mig att mer och mer använda mig av min magkänsla. Och ibland slås jag av primitiva tankar som t ex ”lita inte på någon”. Jag behöver jobba på min ögonfärg – jag kan inte betrakta alla med naiva, oskuldsfulla blå ögon…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,425 hits