You are currently browsing the monthly archive for januari 2010.

Imorgon bitti klockan tio har jag ett möte i Örebro. Eftersom jag har respekt för is, halka, kyla och snö låter jag bilen stå hemma. Istället chansar jag på tåget. Tåget till Örebro tar ungefär två timmar.
Vi får se hur det går.

Som boende i en stor stad, är det många platser man inte varit på. Jag har t ex aldrig varit i Nynäshamn. Det har jag nu. Eller rättare sagt, det har jag från och med igår. I sällskap med en mycket pratglad aktör som hade en del skojiga små anekdoter att berätta.
Det är lustigt med småstäder (för visst kan man väl räkna Nynäs som en småstad?) hur dom liksom töms på folk när mörkret och temperaturen faller och primetime TV närmar sig. Stan blir öde, folktom och ödslig. Ibland när jag tittade ut kändes det nästan lite surrealistiskt, som i en film. Som om vi var mitt uppe i en film, och inte på väg att v i s a en.

Vi plåtade bilder till affisch och pressbilder för någon vecka sedan. Instruktionerna till den duktige fotografen var att plocka fram det diaboliska. Jag tycker att han lyckades väldigt bra, men att använda just den här kanske inte är att rekommendera. Det är ju meningen att folk ska komma och titta på hans föreställning – inte springa för livet!

Imorse, för första gången på 14 dagar, klev jag in på gymet. Som jag har längtat! Eller, hade jag verkligen det? Det kändes faktiskt lite, lite kluvet till en början. Aningens svårt med motivationen och geisten. Men efter en stund infann sig den gamla känslan av välbefinnande igen, känslan av att göra något nyttigt och hälsosamt.
Nu kör vi så det ryker igen!

Ett snabbt ”in-och-ut-besök” hos tandläkaren idag (nu vet jag att vissa av er tänker snuskiga tankar. Sluta genast upp med det!) Kronan sitter härmed på plats, fastcementerad.
Nu är jag prinsessa igen! Dessutom v a r det faktiskt garanti på jobbet, så besöket blev helt och totalt gratis.

Det var ju inplanerat att gå på ett par galor här i januari. En lyckades jag i alla fall komma iväg på även om den var inte så speciellt ”galig”. Den jag fick utebli från pga sjukdom verkade mycket roligare, det har jag minsann sett på bilder på facebook. Dessutom mötte jag en del tokigt bakfulla människor på tåget hem från Göteborg, som gärna berättade om hur kul det varit.
Hade tänkt följa med en av mina artister på Elle-galan på fredag (hon ska vara prisutdelare), hon hade till och med lyckats övertala min gala-rädde fästman att följa med. Men nej, det sket sig, det också. Det är tydligen en sån där gala som man bara måste gå på så det fanns inga biljetter över.
Nu gör jag ett nytt försök. Gaygalan på måndag. Min galarädde och lätt homofobiske fästman får jag dock inte med mig. Istället gör jag nu två flugor på smällen och tar med mig bästaste och mest nyseparerade vän, som det var väldigt länge sedan jag träffade. Fast jag måste säga att jag börjar få lite kalla fötter. Folk faller som käglor till höger och vänster, drabbade av den där jädrans kräksjukan och i dom lägena sägs det vara bra att undvika större folksamlingar.
Ja, ja – man får väl bita ihop och pimpa munskydden med strass…

Älsklingen är hemma från mässan i Cannes igen. Det gillar vi!

Mer Guldbagge-trams: Jag tyckte inslaget med ”Bröllopsfotografen som hatar kvinnor” var väldigt roligt. Varje gång jag har sett en trailer för Bröllopsfotografen, har jag tänkt på Dregen. Klockrent!

Nu har jag hajat. Det är Guldbaggegalan jag ska gå på nästa år. Inte någon tafflig, websänd Grammisgala. Guldbaggegalan is da shit. Hallå! Jag är ju t o m inne i filmbranschen nu.

Jag gillar att dom är lite halvsliriga när dom tar emot sina priser. Talen blir mer avslappnade, spontanare och inte så pretentiösa. Fina är dom, våra skådespelare. Duktiga. Med all jäkla film man har sett så känns det nästan som om man känner dom, allihop.
Och Bröllopsfotografen och I taket lyser stjärnorna lär jag se å det snaraste.

Jo. Jag måste sälla mig till hyllningskören för Joel Kinnaman. Han är väldigt, väldigt bra. Imponerade åtminstone storligen på mig i gårdagens ”National target”. Cool. Iskall. Kylig. Diabolisk och känslig.
Jens Hultén är också väldigt bra. Trovärdig i karaktären, och han låter inte som han läser direkt ur manus. Här finns distans och nyans.
Jakob Eklund och Mikael Tornving däremot… Njae.

Uppdaterat: Och vi som tittade på Guldbaggegalan har härmed också sett Joel Kinnamans sn0pp.

Uppdaterad, igen: Ledsen. Jag hade fel. Jag/vi har inte sett Joel Kinnamans sn0pp. Jens Peterson på Aftonbladet har det rätta svaren på sin blogg: ”Karlen som tvättade sig i duschen är hämtad ur dokumentären ”Videocrazy”. Han är en italiensk paparazzi.”. Undrar om han frågat?

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits