Idag har vi haft visning av den färdigställda, nybyggda lägenheten i föreningen. 12 personer står nu, enligt mäklaren, på listan över intresserade.
Vid vårt senaste styrelsemöte bestämde vi att vi dagen innan visningen skulle ordna ”föreningsfika” med medlemmar och hyresgäster, för att visa upp lägenheten för alla i huset och klappa lite på den tjusiga fondtapeten. Det var åtminstone vad jag trodde. Jag satte upp lappar i trapphuset (ja, lite sen var jag med det, det ska jag erkänna) och la lappar i allas brevlådor. Därefter ilade jag till affären och köpte fikabröd, stressade ihop en stor kanna kaffe och hyfsade ihop en lagom tjusig och opretentiös fikabricka. Dessutom smashade jag 4 av mina kaffekoppar när dom ramlade av nämnda fikabricka ute i trapphuset.
Jag tänkte i mitt stilla, skeptiska sinne, och vis av erfarenhet, att det inte skulle dyka upp särskilt många.
Och så rätt jag hade. Inte ens han som hade nycklarna till lägenheten, och som var envis initiativtagare till denna lilla käcka fikastund, kom. Han hade nämligen missuppfattat tiden och trodde att vi skulle ses efter visningen idag.
Jag blev sur, grinig och irriterad och gick motvilligt med på att arrangera fikat idag istället.
Jag tänkte – återigen – i mitt stilla, skeptiska sinne att det det inte skulle dyka upp särskilt många den här gången heller, trots att initiativtagaren skickade ut ett mass-sms till alla i huset.
Och så rätt jag hade. Igen. Det var jag, initiativtagaren och den sjukt pratsjuka grannen ovanpå som kom.
Så nu har jag slösat bort 20 koppar kaffe, 4 kaffekoppar och bättrat på mitt magsår – helt i onödan.
Jag tänker fortsätta vara sur hela kvällen!

Annonser