Det går upp, och det går ner. Idag har mest varit en ”ner-dag”. Jag har också kommit till insikt om att jag inte är någon bra mamma, åtminstone inte när det gäller simskolan. Två gånger tidigare under den här terminen har jag varit med. Två gånger har något gjort att sjuåringen blivit ledsen precis innan start och grinat och vägrat hoppa i bassängen. När pappa följer med är det inga problem. Idag uppstod en liknande situation när hon skrapade i fingret i en svängdörr. Lite hud skrapades av och stora tårkanalerna öppnades. Och hon ville inte simma. Hon vägrade. Den här gången gav jag mig inte. Jag mer eller mindre tvingade henne i bassängen, med lite hot, lite mutor och en del uppmuntrande ord på vägen. Hon insåg till slut att jag inte skulle ge med mig och hoppade i. Jag stod utanför dörren till lilla simhallen och bara väntade på att hon skulle kommma ut igen, men det gjorde hon inte. Istället fick jag en stund senare se henne komma ut och simma 25 meter i den stora bassängen, utan att stanna en enda gång. Så stolt hon var efteråt! Och så glad och stolt jag var! Över henne mest såklart, men även lite över mig själv som inte föll för gråt-trycket.
Nu ska jag jobba ett par timmar, förbereda mig för ett möte imorgon bitti och det som ska göras resten av veckan.

Annonser