You are currently browsing the monthly archive for juli 2010.

Så kom det där igen.
Lillgrisen har feber och ont i halsen. Hönsmorsan nummer ett springer till närakuten och tar halsprov redan dag två, eftersom jag bara vet att det är halsfluss. Hon blir nästan aldrig sjuk och får hon feber och ont i halsen så är det garanterat halsfluss. Sen är det också jäkligt jobbigt när den lilla figuren inte äter pga halsont. Hon är en halvfigur redan från början, och när hon börjar tugga ner mot kvartsfigur är det inte roligt längre.

Halsprovet på närakuten visade nu inga streptokocker och sänkan var bara 8. Eftersom jag faktiskt nästan är läkare – så det så – säger jag nu att det inte betyder något. Sänkan släpar alltid en vecka och halsprovet är taget (för) tidigt. Det är klart det är halsfluss.

Sen är ingen gladare än jag om jag står här med min långa näsa om ett par dagar.

När blev den här bloggen helt plötsligt en bokblogg? Jag bara undrar…

Trots att boken är väldigt lättläst tog den ett tag att läsa. Kanske för att jag hade väntat mig något annat. Jag ville läsa om festivalen, om allt som hände på festivalområdet, musiken, publiken, drogerna… Istället handlar halva boken om hur författaren, som visserligen spelar en viktig roll i festivalens tillkommande, kommer till insikt om sin sexualitet och sig själv. Den är naivt romantiserad och stundtals ganska ointressant. Jag får inget grepp om Elliot Tiber. Det visar sig faktiskt att han bara åkte ut till festivalområdet en gång (andra festivaldagen), trots att publiken invaderade området flera veckor innan den officiella starten.
Jag vet inte om taffligheten och känslan av naivitet och ytlighet har med översättningen att göra (jag tycker t ex det är skittrist när man direktöversätter amerikanska uttryck som t ex ”we’re in this together” – ”vi är tillsammans i det här”) men den här boken gjorde mig besviken och den fick stanna kvar på hotellrummet i Hagfors.

Tillbaka från Värmeland. Den här gången tycker jag att det var så himla bra redan från ruta 1, så det lutar åt att  vi åker till Sunne om 11 dagar och ser turnéavslutningen också. Sambon upptäckte att det finns fin golfbana där, och ett vattenland för barnen, så han känns inte helt svårövertalad… Nån som är sugen på att hänga med?

Värmland. I trakterna kring Hagfors. Närmare bestämt Uddeholm. Jag är här för tredje gången för en extremt unik och väldigt speciell konsertupplevelse.
Det är helt underbart att se publiken som älskar det. Det är än mer underbart att se luttrade musiker som älskar det precis lika mycket. Jag förstår inte hur erfarna och ärrade musikjournalister kan välja bort att skriva om P4ckm0pedsturnén och skylla på att den är ”för lokal”, när de samtidigt sitter och filar på en artikel om Arvikafestiva1en… Den här turnén är så fullkomligt genuin och annorlunda – om tio år kommer ni att förstå vad den har betytt för svenskt musikliv…

Sex dagar senare.
Det var väl skit också, vad dagarna rusar! Jag som varit på resande fot ett par dagar; badat, ätit gädda och nystekt abborre och plockat fästingar som apor plockar löss, har inte hunnit blogga alls. Känns som evigheter sen och det bara gasar, järnet!
Imorgon åker jag till Hagfors. Måhända infinner sig lugnet så att jag kan klämma ur mig lite text. Bild kan det också bli, om det vill sig. På me’ störtkruke’ra, så kör vi!

På mitt kontorsrum lyser solen rakt in. Trots fina persienner kommer temperaturen upp i närmare 30 grader.
Eftersom jag är helt allena och ensam på kontoret skulle jag kunna strippa mig in på bara kroppen och leka bastu.
Istället bytte jag kontorsrum. Helt plötsligt blev tillvaron fantastiskt dräglig.
18 graders fläktande har aldrig känts så befriande…

I två dagar har jag nu inte gjort annat än att jobba. Ändå känns det som om jag inte kommer någon vart alls.
Fortfarande inte hittat någon bra lösning inför helgens tv-program. Kampen går vidare. Imorgon behöver jag knyta ihop säcken.

Äsch, jag kollar på en film till, istället. Klämde just ”Apan” av Jesper Ganslandt. Inte direkt någon feel-good-film. Men mina problem känns inte oöverstigliga om jag jämför. Olle Sarri borde verkligen fått en Bagge för den rollen.

Finaste, bästaste Batbut.
När du känner att du gjort ditt i din nuvarande yrkesroll, satsa på en karriär som samtalsterapeut. Du kommer att bli världsberömd och anlitad av alla.
Jag bara älskar dig. För att du finns, lyssnar och säger kloka saker.

Så att du vet.

…och näe, jag är inte full….

Jag är så sjukt imponerad av den här tjejen, jag bara älskar hur hon tagit full kontroll över sin karriär.

Min fina, fina unge är inte bara duktig att pricka små hål i gräsmattan. Hon har gröna fingrar också. I våras planterade hon och dom andra barnen på fritids. Och här är resultatet…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,429 hits