You are currently browsing the monthly archive for augusti 2010.

Trots att jag var trött som en gris, och trots att sambon kom hem sent efter den där konserten med Nationalteatern och troligen skulle få det lite jobbigt, eftersom han var den som skulle lämna imorse – trots allt detta övervann jag impulsen att ligga kvar i sängen när väckarklockan ringde. Faktum är att jag t o m ställde om klockan men ångrade mig och kom på bättre tankar. Istället hasade jag mig upp, kastade inte ett öga på kaoset på köksbänken och packade träningsväskan och åkte till gymet för tredje morgonen den här veckan. Vid pass tjugo minuter i sju satt jag benpressen och tankarna på hushållsgöromål var långt borta.

Strax före 4 i eftermiddags klev jag innanför dörren hemma.
Märker ni? Spänningen är olidlig…

Det är lika bra att göra processen kort.
Inte fan hade han ställt in nån disk i diskmaskinen!

Jag orkade inte ens bli sur. Eftersom sjuåringen just ringt från fritids och frågat om hon fick leka hos en kompis, fick jag ett par timmar över. Visst, jag kunde ha ägnat mig åt någon annan, trevligare aktivitet än att ladda diskmaskinen full med ett par dagar gammal disk, men det gjorde jag nu inte. Måhända är det träningen som gör mig starkare, både till kropp och psyke. När jag ändå var i farten vek jag den veckogamla tvätten också. Någon timme senare, medan vi beskådade två av mina artisters inmundigande av gäddquene11er på bästa sändningstid, förklarade jag för min komatöse sambo att det nog inte är så tokigt att börja titta efter städfirma…

Annonser

Imorgon kommer jag att ha den i min hand.
Min artist debuterar som författare…

Vad är det egentligen med killar och diskmaskiner? Eller kanske rättare, vad är det med min kille och diskmaskinen?
Jag vet inte om det bara är jag som hänger upp mig på såna här små detaljer, men min käre sambo har inte plockat ur eller i diskmaskinen på väldigt, väldigt, väldigt länge. Det är jag som står böjd över den satans tingesten och antingen lastar ur eller i den. Jag fattar inte. Har det med manlig fåfänga att göra? ”Nej, sådant pysslar inte grabbar med, så är det bara!”.
Nu är upplägget så här: Just nu är hela diskhon och diskbänken full av disk, diskmaskinen står tom, med öppen lucka och utdragna hyllplan. Jag undrar om han imorgon bitti kommer att haja piken? Den är ju inte direkt fin. Eller gör han som han brukar? Plockar iordning och fyller diskhon med diskvatten och ställer ner den skitiga disken där?
Jag lär bli varse imorgon eftermiddag när jag kommer hem.

Hörde nyligen om att Kalmar kommun ville byta ut hela stadens brunnslock. Det är absolut inget fel på dom gamla, men man ville ha en ny, tjusig variant med något emblem på. Känns som om den kommunen kunde göra något vettigare för pengarna. Skänka dem till översvämningsdrabbade länder, kanske?

Kopplingen svininfluensavaccin och narkolepsi. Sug på den. Om den finns, torde vi ha en ny läkemedelsskandal över oss, kanske i klass med neurosedyn. Nu hör att jag är en riktig katastroftänkare, eller hur? Just nu sitter jag och grämer mig över att jag föll på trycket och vaccinerade min dotter.

Om jag tyckte förra helgen var späckad med grejer (bröllop och namngivningskalas) är det bara att ta nya tag inför den kommande. Golflektioner (inte jag – ännu; sjuåringen), grillfest med övernattning, barnkalas och tripp till Göteborg för närvaro i samband med konsert och lite umgänge står på schemat. Man kan ju hoppas att den där narkolepsin inte slår till under bilresan… Nejmen, ja just det. Jag vaccinerade mig ju inte.

Vardagslunken sätter in fortare än man hinner stava ”semester”. Skolstart och jobbstart på allvar. Omstart på träningen känns positivt. Det andra känns… som vanligt. Man märker dock att man, faktiskt, varit ledig när man planerar in en och en halv dag i Göteborg kommande söndag-måndag och i sista sekunden kommer på att man måste ansöka om ledigt från skolan också.

Skådespe1are känns inte aktuellt att jobba med framöver. Aningen mer krävande än musiker, och betydligt större egon.

Jobba gratis är inte kul. Försöker hitta andra vägar att ta betalt av hårt kämpade, hittills oupptäckta artister. Det går sisådär, om jag ska vara ärlig.

Tankarna på singelskap har lagt sig. Nu har jag istället hittat ett precis jättebra ställe där vi ska gifta oss.
Den som lever får se…

Intressant reportage om Thomas Bodström, som först säger ja till drogtest och sedan plötsligt ändrar sig.
Känns inte som helt rent mjöl i den påsen…
Länk till P3 Nyheter.

Ibland händer saker som gör att jag allvarligt överväger att bli singel. Sådana saker har hänt titt som tätt hela sommaren, känns det som.
Som att det tydligen är viktigare att spela golf och strunta i överenskomna tider, så att jag inte kan gå på planerade kvällssaker. Mina kunder vill gärna att jag kommer och ser dem live, och jag tycker det är en helt relevant sak att göra eftersom man jobbat ihop i x antal månader och äntligen, äntligen är det dags att släppa skivan. Då blir jag jävligt sur när den käre pojkvännen kommer dragande kl 21:45 och bandet skulle börja spela kl 21:00. Och utan att informera mig om förseningen, så att jag kanske kunde lösa det på något annat sätt…

Som sagt. Singellivet känns lockande ibland.

Det finns ingen mer smärtkänslig liten människa än min dotter. Hon gråter lika hjärtskärande stora krokodiltårar för ett litet, litet stick som när hon skrapar armbågen i asfalten. Allt gör ont och till slut jobbar hon upp sig till hysteri och gråter mest för att hon blir skärrad av sin egen gråt. Jag försöker ha tålamod och vara pedagogisk men ibland får jag gå ifrån och bita mig i läppen. Just nu har hon ett elakt skrapsår som vi tejpat med gasbinda eftersom alla plåster var för små. Hon insisterade nämligen på omplåstring, trots att jag försökt förklara att skrapsår mår bäst av att vara öppna.
Bara att få bort tejpen från armen tog en timme, och nu har gasbindan fastnat i såret och det kommer att ta en timme till att förmå henne att försöka få bort det.

Jag har sagt det förut och jag känner att jag måste upprepa mig:
Dar!n måste vara Sveriges tuffaste intervjuobjekt, varje reporters mardröm, särskilt när det gäller livesändningar. Hörde en riktigt skämskudde-intervju i veckan, med lååånga tysta pauser och en besvärad reporter som försökte dra orden ur honom.
Jag brukar inte förorda sånt, men den killen skulle må bra av lite mediaträning!

Dagen rusar. Jag jobbar med att ragga sponsorer, jaga pressklipp, försöker få till intervjuer, roddar kläder till artistfotografering, laddar för ett Skypemöte och ska gå på releasespelning till kvällen. Fortfarande helt sänkt i huvet efter den tidiga uppstigningen och bara tre timmars sömn natten innan.

Vad gör ni?

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits