Näe. Jag hann inte börja ”Dag 1” idag heller. Hade det funnits tid hade jag kanske också kunnat blogga lite om intressanta möten, divafasoner, om dalande och stigande stjärnor. Det var ju en förskräcklig tur att det inte fanns någon tid över för det.

Däremot måste jag klämma ur mig ett litet inlägg om pälsen. Eller rättare sagt Pälsen. Den kräver stor bokstav, den där Pälsen. Jag sprang på den för två veckor sedan, på Beyond Retro vid Zinkensdamm. Provade den. Den satt som gjuten. Trots att jag är en kortvuxen liten människa, knappt en smygfis hög, satt den riktigt fint. Köpte den inte då, finpälsen. Blev lite dumsnål och gick och grämde mig ett par veckor. Idag gick jag in i affären igen och det var som om den ropat på mig. ”Jag hänger här tills du kommer! Jag visste att du skulle komma tillbaka. Jag är menad för dig!”. Slog till och nu är den min och jag ångrar mig inte en sekund.

Kragen är stor och fin; mitt huvud sjunker in fint i allt fluff och liksom… försvinner. Pälsen når mig nästan ner på ankeln. Jag ser ut som en hallick. Fast kvinna. En pimpad PRatkvarn. Word!

Annonser