Samma känsla kom över mig även den här julen. Det är faktiskt inte utan att man känner sig lite snuvad på konfekten.
Man städar, fixar, donar, pyntar och stressar runt för att hinna med allt det där som är jul. Och så kommer julafton, och vi samlas – släkt, vänner och umgås. Frossar i mat, delar ut klappar till barn som frossar i gåvor. Klockan elva åker man hem. Och så är det över. I år kändes det inte ens som jul under julmiddagen. Visst, det är trevligt att umgås med sina nära och kära, men julen känns inte längre så… nödvändig. Det är mysigt för barnen, men det är så… mycket. Och när jag fick höra statistik på hur många som skulle kunna tänka sig att sälja julklapparna dom inte är nöjda med på Blocket, ja, då känns det liksom unket på något vis.
Det känns nästan som om jag har mer julkänsla från lucia och fram till dagen före julafton.
Jag antar att det är det man menar när man pratar om att det inte är målet som är det viktiga, utan resan dit.

God Fortsättning!

Annonser