Det ringde på dörren nyss. Tårtsmulan och hennes pappa lämnade hemmet för en stund sedan för att slå lite bollar i Västberga, och jag väntade inget besök. Öppnade dörren med viss nyfikenhet.
Utanför stod tårtsmulans kompis’ pappa och log lite snett.  ”Hej, nu är jag här igen. Det börjar ju kännas som vårt andra hem, det här”. Tänkte att kompisen kanske glömde något när hon sov över här igår, men han sa inget om det utan klev över tröskeln.  Blev lite fundersam. Ehh, vad var på gång här, egentligen? ”Jamen, [dotterns namn]…?”. Då garvade jag högt (och lite lättat, måste jag erkänna). Det visade sig att han inte riktigt hade koll på vem dottern följt med hem efter fritids idag. Han bad, ganska skamset, om ursäkt och dröp av, fortare än kvickt. Låt oss hoppas att frun i familjen hade lite bättre koll…

Annonser