Sitter och tittar på P3 Guld-galan. Jag är inte där. Jag hade nog kunnat åka, men sambon är på mässa i Frankrike, och jag kommer snart att vara bortrest flera dagar när Melodifestivalen drar igång, så jag är hemma istället och myser med åttaåringen. Inom parentes måste sägas att hon inte myser speciellt mycket med just mig idag, dock. Vi körde vårt race igår, d v s somnade i soffan i de skälvande slutminuterna av Let’s Dance. Idag har hon två kompisar på övernattningsparty och jag är mest betjänt, hushållerska och finansiär. Nåväl. Det gör jag så gärna.
Nöjer mig som sagt med TV-sändningen av P3 Guldgalan, Grammis sitter fortfarande i kroppen så det hade blivit lite mycket med en storfest till så tätt inpå.

Galan är sådär, va? Även om nu Oskar Linnros gjorde väldigt fint ifrån sig i ”25” alldeles nyss. Över lag är artistuppträdandena bra, men presentatörerna och mellansnacken är riktigt dåliga. Det är svårt att göra TV av radio också, dom har inte riktigt lyckats med produktionen. Många kameror, men tragglig produktion. Och är man inte trött på ironi och när folk driver med annat folk? Det är jag. Väldigt, väldigt trött. Jag älskar när människor är snälla mot varandra, på riktigt.

Annonser