You are currently browsing the monthly archive for februari 2011.

Tänkte ta lite sportlov. Bara ett par dagar, och mysa lite med dotter, dotters kompis och hennes mamma. Imorgon lämnar vi sötsambon som ska jobba och åker över dagen/natten till Vildmarkshotellet i Kolmården. Lite rast, lite ro. Var egentligen tvungen att göra ett par jobbsaker men jag låtsas som om jag kan göra det på onsdag istället. Blundar. Och andas. In genom näsan och ut genom munnen. Som pilates. In. Och ut.

Magkatarren börjar göra sig påmind igen.
Jag hatar den.

En av kvällstidningarna tycker att nyheten om att A11sång på Skansen (troligen) får ny programledare är så viktig att de direktsänder webb-tv från dagens presskonferens kl 14.00.

Och runt om i världen råder revolution, naturkatastrofer och krig.
Som om ingenting har hänt.

I lördags åkte vi ut på landet för att umgås, äta middag och titta på Mello. För vi kan ju inte låta bli. Hann med en promenad på eftermiddagen också och fick hälsa på hästen och kika in i det mysiga stallet, där det fanns både fika och loppis.
När vi åkte hem var det -22 och jag var glad att jag för dagen hade valt pälsen. T o m i bilen var det svinkallt.

Lever i ett bygginferno. Vi har byggdamm i hårbotten och långt upp i näsgångarna. Vi är nu inne på byggdag fyra, det går i ett rasande tempo. Jag delar säng med åttaåringen – samma bäddsoffa jag i princip låg sönder när jag var flodhästgravid för just snart åtta år sedan. Det finns mycket som är bra för ryggen, men just den där bäddsoffan är det inte. Men att ta sig in till sovrummet är just nu totalt omöjligt.

Här är bilder från dag 1 och dag 3. Idag har det tillkommit isolering, väggar och en jäkla massa klinkerskross och ännu mer damm. Vi har små söta tassavtryck från katterna på möbler, mattor och golv. Katterna är dom enda som vågar sig in i byggområdet.



Läser stora rubriker: ”Big Br0therhuset vandaliserat”. Journalister och bloggare hade bjudits in att stanna ett dygn i huset och det hade slutat med totalkaos, fyllefest och sönderslagen inredning. Låt mig säga så här: jag är inte det minsta förvånad. Fick nyligen själv uppleva resultatet av att ha att göra med slika typer. De må ha oändligt många läsare men att jobba med dem… never ever, säger jag.
Och så har jag inget mer att orda om det.

Och förresten, ska du bara läsa en blogg som handlar om Me10difestivalen – skippa kvällstidningsbloggarna och läs ingen annan än den här: Hanna Fahls melodifestivalblogg på DN. Genial!

Det byggs här hemma. Det är inte jag som bygger. Inte heller sambon eller åttaåringen. Om man inte räknar med dom trehundraåtta uppslag och idéer och ”det här vill jag göra nu, fem minuter innan jag ska gå till skolan” hon inspireras till av Philofix på SVT.
Det är andra som bygger. Och som dom bygger! Idag har det satts reglar. Imorgon ska golvet bilas och det ska sättas upp väggar. Snart har vi en härlig och förvånansvärt stor toalett på nedervåningen i den gigantiska lägenheten. När dom är klara med den, är det dags för bastun. Bara just för den grejens skull hoppas jag att vintern håller i sig säg… en månad eller en och en halv, till.

Massage idag, det var en månad sedan sist – och fyra dagars me10difestival-slit. Det märktes. Ojojoj, som han misshandlade mina stackars muskler. Han masserar nämligen inte bara. Han stretchar, sträcker ut, trycker och drar i varenda liten muskelfiber på kroppen. Och vissa av dom där små muskelfibrerna var riktigt otäckt spända. Inatt lär jag behöva en alvedon eller två för att kunna sova utan smärta. Fast just nu känns det som om jag skulle kunna somna precis just nu. Massage-koma!

Och dom där fyra me10difestivaldagarna märkte även kiropraktorn av när jag var där för en vecka sedan. En liten tillbakagång och rejäla spänningar i nacken. Känns tråkigt, eftersom vi kommit så långt men jag hoppas att det är en temporär tillbakagång, bara.

Det var länge sedan jag träffade min bästa väninna. Väldigt, väldigt, väldigt länge sedan, uppenbarligen. När jag oanmäld klev in i butiken där hon jobbar var hon tvungen att titta både en och två gånger och hann tänka ”vad är det där för tant?” innan hon kände igen mig.
Well, det är bara att inse. Tant är precis vad man är. Men det här ger mig ytterligare lite vatten på min frisyrkvarn, jag tror faktiskt att det hänger på håret… Kort, spretigt hår får mig, inbillar jag mig i alla fall, att se lite mindre tantig ut.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,425 hits