You are currently browsing the monthly archive for mars 2011.

Vilken helt omvälvande vecka det här har varit. Det känns nästan som om jag levt ett helt liv på dom här 7 dagarna. Jag har mött människor på ett sätt som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Alltså på riktigt MÖTT människor.

I lördags fick jag spendera hela kvällen med min bästa vän, något jag inte gjort på väldigt länge.
I måndags åt jag middag med en ganska ny bekantskap, en tjej som jag känner genom jobbet. Kvällen blev nästan magisk med massor av prat, om allt.
I onsdags träffade jag, på en bilverkstad av alla osannolika ställen, en man som öppnade en stor del av sitt hjärta för mig, en total främling, vi hade aldrig setts förut. I en och en halv timme satt jag och lyssnade på en man som berättade saker för mig som han inte berättat för någon.
I tordags satt jag i totalt 7 timmar i en bil. Bredvid mig satt återigen en ganska ny bekantskap, en kvinna som jag också är bekant med via jobbet. Det blev en till sån där fullkomligt magisk dag, med så mycket prat så att jag hade ont i halsen när jag kom hem och var fullständigt urlakad.
Efter att ha jobbat nonstop mellan 08-20:30 idag, avslutade jag kvällen med att se filmen ”Igelkottens elegans”. Om du inte sett den, gör det. Den kändes som en fullkomligt naturlig avslutning på den här veckan. Den har gjort något med mig, jag vet inte vad, men den har på något vis… förändrat mig.

Imorgon kommer resten av min familj hem. Jag längtar så att jag håller på att gå sönder.

Annonser

Dottern har gjort mediadebut.
Många sköna kommentarer… Rubriken är ju lite missvisande – dom hade ju faktiskt tippat rätt vinnare!

Det är söndag och jag är på soloturné hela veckan. Vart e’ festen?
Igår lämnade mina fina närstående mig och klev ombord på en buss som efter 9 timmar lämpade av dem dem vid foten av Ramundberget. Jag inedde sången ”Gräsänklingsblues” genom att jobba ett par timmar och sedan övernatta hos min bästa vän. Vi käkade tacos, tittade på den där finalen och klämde ”The last excorcism” på DVD. Efter det kröp vi till kojs och jag fick sova ut för en gångs skull. När jag slog upp mina ljusblå var klockan halv tio och det var inte igår jag lyckades sova så länge en helg. Det tackar vi alla ödmjukast för.
Idag har livet gått i lugnets tecken. Jag har latat mig för allt vad jag är värd. Kikat på ännu en film och tillrett mig en enkel middag bestående av avocado, banan och smörgås. Jodå, jag äter precis vad jag vill när jag är ensam…

Uggla sänder sitt sista program i P4 just nu. Jag har inte varit någon inbiten lyssnare, jag har stängt av varje gång programmet börjar, eftersom jag blir så andfådd av att lyssna.
Han inledde programmet med att säga att han vet att det är många som är glada att det är sista sändningen. Såna hårda ord vill jag inte ta till, avstängd radio till trots. Jag måste ändå säga att jag gillar att rebellen Uggla lever – han säger precis vad han vill, när han vill och hur han vill, något som måste vara ett mindre helvete i direktsänd radio.

Från lördag morgon lämnas jag ensam en hel vecka. Övriga familjen åker skidor i fjällen och har det mysigt. Risken finns att jag kommer att jobba väldigt, väldigt mycket. Möten precis varje dag, mardrömsmassage och en resa till Karlstad står på schemat.
Vem fasen ska hålla koll på mig så att jag inte får en hjärtinfarkt, eller nåt?

Haha, jag garvar ihjäl mig.
Vad ni än gör, be inte mig tippa saker i framtiden. Jag är fullkomligt asusel på det!

Jag tänkte bara… så behöver ni inte titta på lördag.
För det går så här:

Jenny Silver vs Love Generation:
Jenny vinner när svenskarna får bestämma. Tråksverige!

Loreen vs Sara Varga:
Sara Varga vinner när svenskarna får bestämma. Tråksverige, igen.

När Jenny och Sara möts vinner Jenny. Verkligen innovativt, Sverige!

The Moniker vs Linda Pritchard:
Linda Pritchard vinner. Annars är det verkligen något fel på oss.

Shirley’s Angels vs Pernilla Andersson:
Det här är svårt. Jag vågar tro på svenskarnas röster här. Pernilla tar hem det.

När Linda Pritchard och Pernilla Andersson möts, vågar jag hoppas på att Pernilla går till finalen. Om hon ler och visar den där charmiga gluggen och får tillbaka sin pianist grejar dom det!

Nej, jag kan inte slita mig.
Jag läser fortfarande några mediabloggar från Mello-land. Läste just ett inlägg om att Perni11a Anderss0ns keyboardist ersätts av någon ur huskören under repetitionerna men att han ska vara tillbaka på lördag. Sorry. Felet är mitt.
Eftersom han är sån där studiomusiker är han lite otrogen med andra. Imorgon ska han åka med ”min” C till Umeå och spela in G0’kväll. Tänkte inte riktigt på att han skulle vara nästgårds direkt efteråt och inget sa han heller när jag bokade biljetterna.
Nu får den stackarn flyga Stockholm-Umeå-Stockholm och sedan ta sig upp till Sundsvall igen.
Sicket slit dom har, dom stackars artisterna…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,558 hits