Så kom jobbet igång, och bloggandet fick automatiskt stryka lite på foten.
Det har varit en lång och skön sommar, och jag är, ska jag erkänna, riktigt sugen på att börja jobba igen. Ledigheten har varit av precis den längd och med det innehåll som fått mig behagligt avslappnad och i harmoni. De senaste dagarna har det börjat krypa i kroppen och tankarna har börjat vandra. ”Jag skulle behöva…”, ”jag borde…”. Trots det har jag försökt vara här och nu med dotter och familj. (Att sen en del av familjen väljer att lämna för en golftripp till Finspång, det är en helt annan historia.) På måndag börjar skolan igen, och jag kan krypa i jobbkostymen igen. Lite har den krympt under sommaren, men jag töjer nog ut den snart.

Annonser