20110904-110559.jpg

Jag tror att det finns träd och skogar som inte ses av några andra människor än tågresenärer. Stammar som står stolta och vackra i en skog, där ingen människa någonsin trampat upp en stig. Och så, swisch, åker ett tåg förbi med en last av människor som inte har annat för sig än att titta ut genom kupéfönstret. Och med ens blir trädet, skogen, synligt. Sett. Tittat på och uppmärksammat. Bara då. Och bara av någon som åker tåg.

Jag undrar om jag inte håller på stt bli lite knollrig i huvvet. Men så tänker jag. Om träd och om tåg.

Annonser