You are currently browsing the monthly archive for oktober 2011.

Det är helt uppenbart hormonerna som spökar. Det bara måste vara det. Jag läste just igenom de senaste sporadiska inläggen och känner inte alls igen känslan i dom. Just nu känns allt bra och jag känner mig glad och pigg. Jag kan säga att det var annat för 2 veckor sedan…

Kroppen är konstig.

En av de artister jag jobbar med vill alla intervjua. Jag menar alla. Det kan handla om vad som helst, från hypokondri till blomlådor. En liten, liten intervju? Snälla? Artisten vill inte bli en åsiktsmaskin, vilket jag har full förståelse för och därför är jag tvungen att tacka nej till mycket. Det mesta faktiskt. Men när en reporter blir stött och försöker påskina att det är för att jag hör att h*n lider av ett funktionshinder som h*n inte får någon intervju, då blir jag fan sur.
Jag gillar inte när folk utmålar sig som offer. Basta!

Ledsen för att det första inlägget jag gör på länge var tvunget att bli ett tjurigt ett, men jag var tvungen.

Tillbaka hemma igen. Åh, vad jag gillar att åka tåg. Hellre tåg än flyg. Och den här gången satt jag i en pruttfri vagn.
Besöket i Göteborg var bra. Ett par bra möten och en releasetillställning på kvällen, som var välbesökt och lyckat.

20111012-091534.jpg

På väg med tåg till Göteborg. Vagnen är till övervägande delen befolkad med resande män. Bakom mig sitter en av dem. Jag tror det är han som vid ett par tillfällen lagt av pruttar som luktar vidrigt. Man hade ju kunnat hade trevligare resesällskap…

Resultatet av att jag varit en inkonsekvent morsa börjar visa sig. Jag förbannar mig själv för det, men det är bara att bita i det sura äpplet. Är man en sådan som först säger nej och sedan viker sig, får man ta konsekvenserna.

Två skrikbråk har vi haft idag, jag och soon-to-be-nioåringen. Skrikbråk som uppstår när jag säger nej och hon motargumenterar och jag fortsätter att säga nej. Det handlar om småsaker som jag säger att vi ska göra och hon inte vill. Som att åka och klippa sig. Skrikbråk i en halvtimme – hon vill inte klippa sig, och hon vill inte åka till stan för det är jobbigt att åka tunnelbana. Resultat: vi tog bilen till Farsta Centrum och nu är hon klippt.
Och nyss hände det igen. Skrikbråk nummer 2 för att hon och hennes kompis, som hon ringt hit för lek, vill gå hem till kompisen. Jag säger att hon inte får, och hon surar ur totalt, grinar och sätter sig och protesterar under köksbordet, allt medan kompisen inte riktigt förstår vad som pågår.
Snart kommer sambon hem. Han är förskonad från bråken, eftersom han hellre spelar golf än umgås med familjen (japp, idag är jag ordentligt sur!). När han kommer hem är tanken att vi ska åka till min kära mor och äta middag, något som jag anar kommer att utlösa skrikbråk nummer 3.
Jag avskyr dessa bråk, de gör mig så oerhört ledsen. Och så som hormonerna har börjat påverka mig på sista tiden, är det lite mer än vad jag behöver just nu. Den här veckan har varit skitjobbig, rent ut sagt.

Åh, vad jag ångrar att jag gav mig in i Appleträsket! Att köpa en iPhone var verkligen att måla in sig i ett hörn. Nu är jag fast med Steve Jobs för resten av mitt arbetsliv!
Fördelen med telefonen, att den lagrar oändligt många telefonnummer, är tyvärr den stora nackdelen. Vill jag köpa mobil av annat märke blir det helt enkelt till att lägga in alla mina 1.400 kontakter manuellt, eftersom det tydligen inte går att föra över numren till någon annan mobil än en av samma märke…
Och, som en logisk påföljande anledning kommer jag aldrig att köpa en Mac.

Och tiden bara försvinner…
Inser att det var länge sedan jag bloggade. Jag vill men prioriterar gärna andra saker. Jobb. Promenad. Städning. Matlagning. Barnmys. Pilates.
Lyssnar på ljudbok, en ljudbok som jag knappt kan slita mig från just nu. Jo Nesboes ”Snömannen”. Oerhört bra, men kunde varit bättre inläst. Intonations-fel och en höjning av rösten en oktav varje gång han läser en kvinnas repliker. Töntigt!
Haft amerikanskt artistbesök som gjorde mycket, mycket bra ifrån sig i Nyhetsmorgon. För övrigt första gången på Nyhetsmorgon som en av deras studiovärdinnor tabbat sig och missat det enda hon är där för att göra, d v s se till att gästen är där i god tid för sin medverkan i sändning. När det var 30 sekunder kvar till artistens låt nummer två släntrar hon in från rökrutan med artisten och säger: ”oj, hon blev fast med ett fan utanför, det är sånt som händer” medan både ljud- och bildproducent i princip står med vild blick och skriker ”in i sändning, in i sändning!”.
Glad för min kollega. Väldigt glad. Hon är precis det jag hoppats på, och lite till.
Allt flyter.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits