En av de artister jag jobbar med vill alla intervjua. Jag menar alla. Det kan handla om vad som helst, från hypokondri till blomlådor. En liten, liten intervju? Snälla? Artisten vill inte bli en åsiktsmaskin, vilket jag har full förståelse för och därför är jag tvungen att tacka nej till mycket. Det mesta faktiskt. Men när en reporter blir stött och försöker påskina att det är för att jag hör att h*n lider av ett funktionshinder som h*n inte får någon intervju, då blir jag fan sur.
Jag gillar inte när folk utmålar sig som offer. Basta!

Ledsen för att det första inlägget jag gör på länge var tvunget att bli ett tjurigt ett, men jag var tvungen.

Annonser