You are currently browsing the monthly archive for april 2012.

Eftersom dottern sov borta inatt (skolledig idag) kunde jag gå upp kl 6 och bege mig till ett tidigt yogapass kl 7. Golfrundan igår känns i nack- och ryggmuskler och det kändes extra viktigt att komma iväg för att mjuka upp dem. Nu blir det ingen yoga på ett par dagar, eftersom jag åker till Göteborg imorgon och åker hem på onsdag.

Ett pass med Whitney innebär hårt slit, utdragna positioner och all eyes on you. Han ser allt och alla, minsta maskning och han är där och hugger som en kobra. Han ser ut som en slapp ‘surfer dude’ men skenet bedrar. Jag har sett honom yoga och den killen är v-i-g. Han skulle säkert kunna stoppa upp huvvet i rumpan om han ville.

Hamnade framför Let’s Dance och tittade med ett halvt öga. Nog för att jag börjat titta ohälsosamt mycket på tv, men vid Let’s Dance går min gräns. Förstår inte alls det intressanta med just det tv-programmet. Däremot skrattade jag högt när Pernilla Wahlgren överraskade positivt genom att släppa helyllet och gå ordentligt under bältet. Hennes kommentar när de pratade om hennes navel var klockren. ”Jo, jag har faktiskt både en navel och ett stjärthål” var det roligaste med hela programmet.

Niohåls golfrunda i vårvädret.
Ingenting funkar. Inget av det jag tog del av på golfkursen förra året (eller var det förrförra?) året verkar ha gått in. Jag slår – bollen sticker iväg snett åt höger, snett åt vänster eller så toppar jag slaget så att jag bara touchar bollen och den rullar två meter. Fy fan så tråkigt att spela golf, tänker man då och lovar och svär att aldrig någonsin spela golf igen. Dessutom valde jag att gå ut, utan något som helst handicap, från röd tee. Inte något man blir direkt glad av när man spelar som en formidabel kratta. Det tog sig något mot slutet, när jag fick lite grepp-coachning från sambon. Efteråt åkte vi till en närbelägen range och slog två korgar boll. Och då kom aha-upplevelsen. ”Jaha, just ja. Det var så här jag skulle hålla greppet!”. ”Just det, kort bakåtsving räcker; bollen går iväg jättebra ändå”. Klämde iväg ett par bollar riktigt långt och kände att jag hade behövt dom där övningsslagen innan, inte efter dagens runda. Men, nu gäller det att behålla känslan och fokuset. Nästa söndag går vi förhoppningsvis ut igen.

”Din dotter leker rätt mycket med NN nu?”.
Sagt med ett litet, litet anklagande tonfall som gör att jag blir lite illa till mods i magen. Nej, jag gillar inte heller NN. Det är ett ogillande som jag inte kan sätta fingret på, hon är för medveten, för vuxen och beräknande.
Jo, min dotter leker mycket med henne. Samtidigt kan jag inte välja min dotters kompisar, om det inte är något som är uppenbart helgalet. Och det är inte mycket mer galet än just den där känslan. Känslan av att den här tjejen kommer att bli trubbel i framtiden. Inte nu. Men i framtiden. Kanske.

Morgonpass 08.30.
Det är väldigt mycket folk på helgpassen och det registreras nya medlemmar hela tiden. Det måste väl finnas en övre gräns för antal medlemmar, kan jag tycka. Trots allt är det 5 eller 6 pass varje dag som man får slåss om, med högst 40 deltagare på varje. Jag föredrar vardagmornar kl 7 bäst. Man är lite stelare men behöver inte ha mattgrannen flåsande i röven varje gång man gör en framåtböj.
Bra pass imorse. Lite svalare, vilket gör att man kan fokusera mer på själva rörelserna. Bra kanin och kamel, dålig stående båge.
Koncentrera, meditera, fokusera.

Shit, jag håller på att bli en yogafjant.

Alltså, det här med att sova över och sova borta varje helg. Hur mycket ska man tillåta det, egentligen? Det har blivit en del av den varan på sista tiden och det knorras väldeliga varje gång man säger nej.

Hyfsat bra men trångt om plats. Varmaste passet den här veckan. Kroppen mår bra. Så pass bra att jag måste dit imorgon igen…

Det är skönt att det är fredag. Fick dessutom avsluta veckan med en listframgång för en kund. Trea på albumlistan är en framgång som även ett promotionbolag gläds åt.

Blomman är på sitt första discokalas. Två av killarna i klassen blev först ut med den typen av partaj. Kul tyckte jag och uppmanade henne och dom två kompisarna hon gick med till mycket dans och hångel. Passa på, vetja! Dom lät inte sugna alls, och inte ens Mörka rummet lät lockande. Vad är det med dagens nioåringar egentligen?!

Hade ju mycket, mycket hellre jobbat lite mer med det här projektet, men icke sa Nicke. Vi ska bara förse bolaget med rätt personer som ska ha låten. Ingen uppföljning, inga intervjubokningar, ingen pluggning mot radion. Förstår inte tänket helt och hållet – en hit är ju ändå en hit. Och det här är det, om jag vågar sticka ut hakan och tro lite.

Länk till youtube.

Men varför gör jag det fortfarande: säger ja till projekt fastän magkänslan skriker ‘neeej, flyyy’!?
Nu har jag gjort det igen. Sa ja till ett projekt för vänskaps skull: i princip noll i ersättning men snabbt avklarat, typ ‘en dags jobb bara’. Haft kontakt med det lilla skivbolaget och vi är överens om dealen. Idag ringde artisten och var sjukt peppad över allt jobb som ska göras; press, radio, tv, turnépromotion. Vips hamnade jag i en synnerligen obekväm situation där jag skruvade på och slingrade mig som en mask och pratade i vaga ordalag om vad skivbolaget gett för budget och förutsättningar. Fattar såklart hans sits, han är så sugen på att ge ut platta efter den stora tv-exponeringen han haft och vill såklart utnyttja den. Men bolaget är inte alls inne på samma tankar, åtminstone inte förmedlat till mig.
Tröttsamt.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits