Öööööh! Jag fattar inte varför jag tar åt mig så jävligt av vissa saker.
Som när jag skickar ut en pressrelease till mediasverige, och får ett surt mail tillbaka. ”Nu får du bli bättre på att anpassa dina utskick, eller göra dem mer personliga, annars kommer jag att börja spam-märka dem, trodde du verkligen att jag tänkte skriva om XXXX!?”. Nej, jag trodde nog inte att denne journalist skulle skriva om just det här bandet. Men han kanske vill hänga med vad som släpps i musikbranschen? Jag får massor av mail varje dag men jag tar hellre emot pressreleaser än inte får några alls. Och vem vet, kanske man får ett uppslag eller en idé av något som inte alls var ens kopp te från början. Och ser man redan i ämnesraden att ‘det här är inget för mig’, varför slänger man det inte bara då? Jag är inte den som brukar överösa folk med pressreleaser.
Kontentan av detta är att jag blir orolig att jag trampat denne journalist på tårna, att jag gjort mig ovän med honom för tid och evighet, att han hatar mig mest av allt i hela branschen. Trots att han kanske bara vaknat på fel sida. Gillar definitivt inte den här sidan av mig själv, den här ängsliga, rädda typen som plötsligt fick hela förmiddagen förstörd. Fan!

Annonser