Min blivande make har jag inte sett sen i fredags kväll. Då somnade vi i varsin soffa efter att ha klämt två videofilmer på raken. På lördag morgon var han borta och som sagt, inte en skymt har jag sett av honom sedan dess.
Det är inte så farligt som det låter. Vi har bara sprungit om varandra lite grann. Han håller på att flytta kontoret, från fina men ack så dyra och opraktiska Gamla Stan till Bromma. Nu får han lång resväg till och från kontoret, stackarn. Jag gick på tjejmiddag som slutade på lokalpuben och karaoke – so help me god! Och imorse var han uppe med tuppen igen för en tripp till golfbanan, hur f*n man nu kan välja att spela golf på en bana som fläckvis är täckt av snö.

Och jag försöker bli vän med mitt huvud och det faktum att jag sjöng ”Snälla snälla” i duett med min bästa vän på en halvsunkig krog söder om Söder igår kväll.

Annonser