Men varför gör jag det fortfarande: säger ja till projekt fastän magkänslan skriker ‘neeej, flyyy’!?
Nu har jag gjort det igen. Sa ja till ett projekt för vänskaps skull: i princip noll i ersättning men snabbt avklarat, typ ‘en dags jobb bara’. Haft kontakt med det lilla skivbolaget och vi är överens om dealen. Idag ringde artisten och var sjukt peppad över allt jobb som ska göras; press, radio, tv, turnépromotion. Vips hamnade jag i en synnerligen obekväm situation där jag skruvade på och slingrade mig som en mask och pratade i vaga ordalag om vad skivbolaget gett för budget och förutsättningar. Fattar såklart hans sits, han är så sugen på att ge ut platta efter den stora tv-exponeringen han haft och vill såklart utnyttja den. Men bolaget är inte alls inne på samma tankar, åtminstone inte förmedlat till mig.
Tröttsamt.

Annonser