Ibland, ja till och med ganska ofta, har jag barn omkring mig som jag knappt står ut med. Såna där som jag inte kan förklara varför jag inte gillar, som bara inte känns… bra. Som vet precis vad man säger och hur man uppför sig för att verka välartade och gott uppfostrade. Leende och trevliga men som lipar åt en så fort man vänder ryggen till. Men återigen. Det är inte jag som väljer mitt barns kompisar. Tyvärr.

Annonser