You are currently browsing the monthly archive for juni 2012.

Vaknade upp efter en händelserik natt (katten kräktes i sängen och jag hade en extremdröm. Extrem.).
Checkade jobbmailen, läste en av våra artisters intervjuer i stor skånetidning – en helsida där han listade oss som en av årets tre bästa händelser. Man ber att få tacka!
Sambon drog iväg på golfweekend i Mjölby i fredags, så nioåringen och jag blev bjudna ut till spenaten.
Regnet vek undan och vi fick en riktigt fin dag. Det ena avbräcket i myset var mina enträgna försök att utplåna ozonskiktet. Det var länge sen min mage var i ett sånt olag.
Sorry.

20120630-233942.jpg

LCHF ut.
GI tillbaka in igen.
Nya forskarrön gör att kvällstidningarna tar ett steg tillbaka och börjar pusha för lillsyskonet GI igen. Inte fullt lika extremt, ‘fettigt’ och farligt.

Jag förstår egentligen inte. Ät måttligt. Dra ner på socker, godsaker, snask, godis, chips. Och rör på dig.
Kalorier in, kalorier ut. Hur svårt kan det vara?

Det känns skönt att det är helg igen. Låt mig komma ihåg den här känslan, nästa sommar. Känslan av att det är stört omöjligt att få tag i folk, eller över huvud taget få något vettigt gjort. Lite har väl hänt idag, men för varje större mailutskick man gör, får man studs på mer än hälften med ett autoreply med ett glatt utrop om semester. Jag ska komma ihåg den känslan, och sen göra det jag gjorde förra året – tog ledigt från midsommar och fram till skolstarten.

I sommar blir det inte fullt lika mycket semester, även om jag drar ner verksamheten betydligt. Ingen utlandsresa. Men det blir en resa ner till Helsingborg igen, och dessutom åker jag och lilla familjen till Göteborg i slutet av juli. Jag hoppas att jag kommer att få biljett till Springsteen på Ullevi – vill det sig kanske jag till och med får träffa honom. Igen.

Stoppade en Taxi Kurir på Sveavägen igår, efter att ha gått en lång, lång bit. Klev in och blickade in i förarens ögon, när han vände sig mot mig och släpigt frågade vart jag skulle. Han gav mig så otäcka vibbar, med sin slöa blick och sitt oengagerade, nästan drogade uppträdande, att jag sa, ”tack, men jag tror faktiskt att jag tar en annan taxi!”. Och så klev jag ut. Den där taxiresan kunde ju ha slutat precis hur som helst. Istället blev jag hemkörd i en 020-bil, ljus skinnklädsel, av en man från Irak som jobbade sin tredje kväll som taxichaufför.

Lite trött idag.

Träff med yvig, frispråkig, snackig, intensiv kvinna igår. En kvinna som säkert ses som jävligt jobbig av många. Jag kan inte annat än att beundra och tycka om henne.

Oerhört intressant, kul, tragisk och rolig kväll och natt – det blev väldigt sent. Tårar, skratt om vartannat. Klockan 04:00 klev jag omtumlad in över tröskeln hemma, med huvudet fullt av tankar och intryck och nya historier. Denna kvinna sitter på så mycket empati och brinner för att hjälpa dom som har det svårt, särskilt barn och utsatta kvinnor. Dessutom sitter den kvinnan på en story, ett riktigt, riktigt scoop – ett stort livsöde som hon inte vet vart hon ska vända sig med. Stort och dessutom läskigt. För vem kommer tro på det hon berättar?

För flera år sedan följde jag en blogg som skrevs av en tjej i Australien. Hon hette Jenny, var svenska och jobbade som polis i Sydney. Hon kallade sin första blogg Caucasianbladder, sin andra Laberri.

Har försökt maila, men en fem år gammal mailadress gav bara en studs om okänd mailadress.
Jag undrar verkligen vad som hände med henne.

Ett ord till, bara. ‘Fantastiskt‘.
I varenda jä*la intervju jag hör på radio just nu, som ska illustrera något bra, används just det ordet. Kom på nåt nytt, det är så uttjatat och använt på gränsen till vad som är godtagbart. Nästan som ‘kränkt’.

Det finns uttryck och fraser jag inte gillar.
‘Respekt’ (även om just det ordet börjar få tillbaka lite av sin forna glans).
‘Återkoppla’. Vet inte vad det är i det ordet som får mig att rysa av obehag. Det låter Stureplan och shotsbricka lång väg.
‘Unna sig’. Jag har bloggat om det förr (hittar inte inlägget just nu). Detta vidriga uttryck, ett ord som ska andas belöning för något duktigt vi gjort. Usch. Typiskt svenskt ”jag är inte värd bättre”-ord.

Och så det här: ‘stark kvinna’. Inte i fysisk bemärkelse, utan psykisk. En unken könsrollsförankrad benämning, tänkt att vara positiv, men som – precis som ‘unna sig’ blir precis tvärt om. Kan vi inte sluta använda det, bara? Snälla!

Här är fler som reagerar:
G som i G-punkt
Ord, egentligen

Fy fan. Jag tror vi måste byta foder till katten.
Det luktar nåt så in i bänken gröndjävligt illa när han går på lådan!

Miss W0rld. Mitt yrke (och min nyfikenhet såklart) krävde en investering i detta nya magasin.
260 sidor med creddiga människor, konstnärer av olika sorter. Jag har bläddrat utan att riktigt fördjupa mig än, men slås av en helt obegripligt dålig och töntig bildserie av Mange Schmidt över två sidor, som bara fördjupade bilden jag har av honom.
Det är stora och många bilder, reportagen känns långa men det beror mest på att det är just mycket bilder. Visst, man kan läsa ut mycket av bilder också, men det är text jag vill ha. Jag ska läsa intervjuerna med Veronica Maggio, Jan Gradvall och Alexander Bard. Får se om de ger något nytt. Artikeln om kroppsbehåring verkar dessutom kul. Där har bilderna mycket att säga…

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits