Lyssnar ofta på radio, och allra oftast är det P4 som är inrattad. Rent personligt tycker jag att det är lite för snäll radio, man är så rädd för att på något vis stöta sig med sina lyssnare så att det emellanåt blir väldigt slätstruket och nästan lite ängsligt och räddhågset, men i jobbet bör jag ha koll på kanalen.
Lyssnade just på P4 Extra, som har vikarie en period nu, när fenomenala L0tta Br0mé är ute på turné med Diggill00 (hur hon nu kom på den idén). När dagens gäst plötsligt, mitt upp i en glättig och lättsam intervju, får frågan hur hans hustrus död i bröstcancer förändrat och påverkat honom, då blir det jättejobbigt. Frågan ställs ganska abrupt och okänsligt, med samma tonfall och tonläge som programledaren haft under hela intervjun. Ingen inkänning, ingen förfining – bara gå på i ullstrumpan. Man riktigt hör hur han drar efter andan och det blir tyst ordentligt länge (åtminstone för att vara direktsänd radio). Det är bara en utomordentlig programledare som L0tta Br0mé som kan ställa en sådan fråga, och komma undan med det. Hon är finkänslig och hörsam och jag led med gästen att frågan inte kom från henne.

Annonser