Ibland tvivlar jag på mig själv, som intelligent varelse.
Eller kanske jag ska skylla på den allt sämre synen?
Igår möttes jag av den här synen när jag skulle ut och förse mig med en kopp kaffe på morgonen. Ovanifrån ser det definitivt ut som ett dött djur, något pälsbeklätt av något slag. En liten fläckig näbbmus, kanske? Jag var inte direkt vrålsugen på att ge mig i närkamp men den, den kunde ju helt plötsligt börja röra på sig och ge gammelkärringen en hjärtattack. Så jag tittade lite halvt om halvt på den, slet fram mobilkameran och tog en bild.
På eftermiddagen dök rörmokarna upp. Eftersom jag tycker att deras rördragande i fastigheten är en stor, bidragande orsak till att den där lurviga saken hamnade på golvet på vårt kontor. Djuret flydde säkert för livet och ramlade ut genom nåt av dom hål dom borrat upp i huset.
Den ene killen satte sig ner på huk, granskade den ulliga saken. Sen tog han upp den – och kastade den rakt på mig!
Att få ett dött djur slängt på sig, kan ju få den mest luttrade att häva upp ett skri i falsett. Jag gav ifrån mig ett ganska larvigt men ändå tjusigt tjejskrik och rörmokaren skrattade så att han höll på att springa läck. Sen garvade han lite till och sa: ”det är isoleringsull!”. Och sen bad han faktiskt om ursäkt, och sa ”jag kunde inte låta bli, sorry”.
Jag grämde mig mer över att jag lagt ut bilden på facebook med frågan vad det kunde vara.

Annonser