Stoppade en Taxi Kurir på Sveavägen igår, efter att ha gått en lång, lång bit. Klev in och blickade in i förarens ögon, när han vände sig mot mig och släpigt frågade vart jag skulle. Han gav mig så otäcka vibbar, med sin slöa blick och sitt oengagerade, nästan drogade uppträdande, att jag sa, ”tack, men jag tror faktiskt att jag tar en annan taxi!”. Och så klev jag ut. Den där taxiresan kunde ju ha slutat precis hur som helst. Istället blev jag hemkörd i en 020-bil, ljus skinnklädsel, av en man från Irak som jobbade sin tredje kväll som taxichaufför.

Annonser