You are currently browsing the monthly archive for augusti 2012.

Var på golfklubben igår kväll för att lämna en del saker inför morgondagen. Sprang rakt in i en ungdomsförälskelse, då en riktig pudding. Fortfarande overkligt snygg, trots att han klivit en bit över femtiostrecket. Nästan så att man rodnade – så snygg.

Imorgon bitti kl 9 ska jag beta av den ena av dom två grejer som gör mig nervös den här veckan. Dags att slutföra inför det mål jag haft den här säsongen, dvs att få grönt kort, äntligen, efter att det gått nästan två år sedan jag började kursen. Klockan 9 går jag ut med klubbens pro, Rob, som har -23 i handicap, eller nåt. Skamligt duktig är han i alla fall, har till och med ”gått på touren” under sin karriär.
Lämnade datorn och dottern ensamma en timme och åkte till driving rangen och slog en hink bollar. Kändes bra. Återstår att se hur det känns imorgon bitti.

Gulp.

Möhippemiddag i helgen. Mina tre närmaste vänner överraskade mig med en liten intim middag med snack till långt, långt in på småtimmarna. Eftersom vi ska ha en liten och intim och enkel familjevigsel drogs det inte på några stora växlar och dessutom blev jag sjukt firad förra året när jag fyllde jämnt. Hade nog inte ens klarat nåt liknande i år igen.
Och jäklar så ont i håret jag hade i söndags. Man är ingen ungdom längre.

I min bransch finns det några stycken gamla kvarlevor som känns lite unkna, i sin kvinnosyn och i sin framtoning överlag. Pösmunkar i närheten av pensionsstrecket med mage och en utsöndring av 80-tal, och att inget hänt sen dess. Såna där som ska name-droppa och göra sig viktiga för att dom känner den och den, och ”h*n skyldig mig en tjänst, h*n är lättmutad, jag kan dra åt tumskruvarna på den och den”.
Gillar inte. Inte ett dugg.

Måndag.
Jag borde ha fått min mens nu, typ i onsdags eller torsdags förra veckan. Har varit extremt pms-ig men inte fan händer det nåt. Tämk om den verkligen kör sitt sista varv snart, den där menscykeln. Vore inte en dag för tidigt.

Idag tog svärfar grönt kort. Jag är svårt, svårt peppad nu, faktiskt på tårna. Imorgon ska jag gå ut på bana med honom, han hämtar mig 06:15 i morgon bitti (det är nämligen startförbud från 07.30). Jag ska jämföra mig ordentligt med honom. Om jag är i närheten av hans resultat kommer jag definitivt att spela upp, snart, snart.

Flera vänner och bekanta runt omkring väljer att separera. Jag lägger ingen värdering i det, en separation är sällan rolig men kanske inte heller oundviklig och inte heller till det sämsta i många fall. Rent av behövlig ibland. Det som slår mig är barnens inställning till en separation eller skilsmässa. Övervägande delen av barnen i den separerande relationen blir självklart ledsna, men det varar inte länge när de inser att de nu kommer att få ett nytt rum, fler leksaker/prylar och kanske t o m ett husdjur. Ha-begäret vinner över känslorna. Det gör mig lite beklämd, faktiskt.

20120823-225006.jpg 20120823-225018.jpg
Nioåringen har slutat bita på naglarna. Det krävdes Stopp & Väx och lite jävlar anamma i ett par veckor (och en dataspelsmuta), sen gick det. Nu leker vi med färger och frihandsmålning på naglarna. Hon fick Union Jack och jag själv fick… Ja… Någon form av modern konst på nagel.

Jag är så PMS-ig att jag måste behärska mig hela tiden för att inte gå igång på alla cylindrar, så fort någon säger nåt dumt. Och när man är PMS-ig är allt folk säger jä*ligt dumt. Jag är så behärskad hela dagarna så att det gör ont.

Efter lämning vid första skoldagen för nioåringen väntade en mer eller mindre hel arbetsdag för mamman. Avslutade dagen med en runda faddergolf. Min fadder, Håkan, var samma som förra veckan, eftersom det kändes väldigt bra då verkar det dumt att byta. Håkan är en trevlig östgöte som började lira golf för 3,5 månad sedan och nu är nere i 25,3 i hcp. Jag är superimponerad av hans säkra slag och fina puttar.

Efter 30 minuters snack om hur man beter sig på banan om man hamnar i vatten, gick vi ut: Håkan, jag och Mattias. Mattias var som hämtad ur ”I rymden finns inga känslor” fast mycket mer introvert och inte ett dugg pratsam, men rar på något väldigt, väldigt tafatt och ganska oroligt vis. Trots att det började regna vid tredje hålet och sen fortsatte hela matchen igenom, gick det strålande bra. Fjorton poäng är härmed nytt resultatrekord för mig. På de två sista hålen hamnade jag på green på första slaget.

Det finns hopp om (golf)livet. Eller liret.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,429 hits