Jag blir lika småsur varje gång: jag har levt ihop med lilla söta sambon i typ 100 år och han VET att jag hör illa. Och ändå envisas han med att prata med mig när han är på övervåningen och jag sitter en trappa ner, framför en påslagen tv som väsnas. Eller när han är i badrummet och jag står i köket och kranen vid diskhon rinner. Eller i någon annan miljö med ljud som stör.
Det hjälper inte att jag säger till. Han gör det hela, hela tiden. Dessutom har han en röst som hörs mest i bröstet på honom, ganska hes och dov. Och jag måste säga ”Va?”. Igen och igen och igen.
Va?

Annonser