Det kryper i arbetskroppen. Jag vill jobba. Jag behöver jobba.
Jag vet ju att det är så här varje år, varför kan jag inte utarbeta någon slags strategi över dom sista två veckorna på sommarlovet? Jag har inte hjärta att skicka ungen på fritidsverksamhet; jag vill att hon ska ha ett långt, badigt, varmt och minnesvärt sommarlov, ända in i kaklet. Men när juli månad är slut, och man börjar behöva rycka i saker och ting arbetsmässigt; då börjar jag ångra beslutet.

Annonser