Flera vänner och bekanta runt omkring väljer att separera. Jag lägger ingen värdering i det, en separation är sällan rolig men kanske inte heller oundviklig och inte heller till det sämsta i många fall. Rent av behövlig ibland. Det som slår mig är barnens inställning till en separation eller skilsmässa. Övervägande delen av barnen i den separerande relationen blir självklart ledsna, men det varar inte länge när de inser att de nu kommer att få ett nytt rum, fler leksaker/prylar och kanske t o m ett husdjur. Ha-begäret vinner över känslorna. Det gör mig lite beklämd, faktiskt.

Annonser