Vissa saker kan man ju verkligen undra varför man gör. Som t ex att trycka i sig en hel stor påse med saltlakrits, fast man vet att man kommer att få jordens magknip efteråt. Som att spela 18 hål på golfbanan med en begynnande känning av nackspärr. Eller varför inte att arrangera en pressträff i Göteborg, med ljumt förhandsintresse och som det i slutändan kommer en (1) mediamänniska till.
Trots att den goda kvinnan som var tänkt att intervjuas höll god och glad min och tyckte att det var en väldigt avkopplande och skön arbetsdag, känns det som ett gigantiskt nederlag. Trots att jag vet att vi i princip kan göra noll och ingenting åt att det dyker upp intressantare nyhetsstoff på bara någon timme, känns det som om vi gjort ett dåligt jobb.
Tur att vi under gårdagen i alla fall hade ett mycket bra och trevligt möte med två ”demonproducenter” i en varm källarlokal i Göteborgs innerstad. Nu har man i alla fall nåt som gjorde resan hit värd att göra.

Annonser