Jag börjar faktiskt gilla twitter. Man kan slå vad med sig själv vad som ska trenda varje dag, och vilka rubriker som ska slås upp stort i papperstidningar dagen efter. Jätteskojigt, ibland.

Jag sa det bara för en stund sedan här i bloggen, att media har blivit så flat och lat och bara gör braskande nyheter av det som sägs på fejjan och twitter. Varje dag händer det, hela tiden. Folk häver ur sig saker, på bloggar, i tweets och på facebook. Och så stormas det. Och så måste någon krypa till korset och be om ursäkt. Gaaah! Jag är så trött, trött, trött på det. Samtidigt känner jag att jag måste vara med, varje dag, eftersom jag i mitt jobb känner ett tvång att hänga med vad som sägs, diskuteras, knyta nya kontakter och göra inlägg själv. Det känns dubbelt, onekligen. Och, inte nog med att det görs rubriker av vad folk tycker och häver ur sig på internet. Nu ska det göras tv-program – om tv-program. Fast på internet. Ytterligare ett tidens anda-tecken. Och ytterligare något som folk kan twittra om. Tjohej!

Annonser