You are currently browsing the monthly archive for februari 2013.

Kort rep. Dansarna/kören är väck. Det blir bra.
20130228-160740.jpg
Man får väl busa lite även fast vi leker Melodifestival? Man vet aldrig vart Caroline riktar kameran.

Efter repet stod KN Radio på tur, en lokal radiostation i Karlstad. Där hittade vi den här lilla sötnosen. Personligen är den här sortens hund ingen favorit. Och så är jag hela tiden rädd att trampa ner den eller att ögonen ska pluppa ut.

20130228-160730.jpgOch efter lilla lokalradion blev det storradio i form av P4 Värmland. Artisten får samma frågor, ger samma svar. Löpande bandprincipen i nöjesbranschen.

Ni ser ju. Så speciellt glamoröst är det inte. Samma hotellrumsvy. Samma torr-repslokal. Samma artist. Samma poser. Men ändå en ny känsla för varje stad. Starten kändes trög men nu är vi uppvarvade. Lite hypokondrisnack (den här gången är det jag som känner mig lite risig), vobblande fram och tillbaka med tider, luncher, ”ska vi ta en promenad”, ”jag behöver bajsa”… Dom där vanliga familje-snackisarna.
Något behöver sägas om den vackra älgen på bilden. Den står på Galleri Sandgrund i Karlstad, där vi spelade in ”artistvykort” under onsdagen. Jag vill ta den med mig hem, den är såå fin.

Idag blir det repetitioner, genomgång av numret där vi kommer att göra en förändring och sen en kortare presskonferens på arenan. Sen väntar två radiointervjuer och sen är det ännu en kommunfest. Att dom orkar, dom som gör detta 6 veckor på raken.

20130228-103038.jpg

20130228-103053.jpg

20130228-103102.jpg

20130228-103112.jpg

Det här med att jobba hemifrån är oerhört bekvämt men inte speciellt främjande för den personliga hygienen. Lägg då till en helg som man spenderat utan att behöva bekymra sig om man luktar lite ‘eljest’. Jag undrar om det nåt fel på mig, för jag gillar att ‘gro in mig’. Kom just på att jag är inne på min femte dag utan dusch. Känns ju lite halväckligt, ska jag erkänna, men så länge ingen klagar, så…

Så. Nu delade jag med mig av något som ni kanske gärna hade sluppit få information om.

Varit ovanligt effektiv i helgen. 

Hämtat hem ny dator till tioåringen. Åt god lunch efter det. Maken och dottern tog lång promenad hem, jag fick en kortare eftersom jag var tvungen att köra hem bilen. En liten stund fick jag dock känna solen värma på näsan. Röjt undan disk. Röjt undan miljarder papper från köksbordet, som nu till och med går att äta från. Gjort färdigt allt ekonomiskt pappersarbete inför deklarationen i maj. Bara den biten är en stor sten som faller från bröstet. Och så tvättberget – den gigantiska högen med ren tvätt som nu ligger där den ska och inte i en fåtölj i tv-rummet. Hade tänkt vara uppe och se en stund av Oscarsgalan, men kommer att somna så fort jag lägger huvudet någonstans. Så, natti natti.  

Lite låg. Lite melankolisk. Lite mellow.
Det kan man väl få vara? Det är ju också känslor man måste få ta fram ibland.

…och i helgen vilar jag från Mello, om inte tioåringen kollar känns det som det får vänta till nästa helg. Bara att ladda om. Eftersom det är sportlov och vi inte har någon fritidsplacering för henne, hade jag tänkt ta med henne till Karlstad. Dom planerna satte dock SVT stopp för när dom berättade att det är generellt barnförbud backstage under Mello. Hade man ju egentligen kunnat räkna ut själv, och det är fullt förståeligt. Så nu får lillfisan hänga med mormor på dagarna, medan jag spenderar ytterligare fyra dagar i en ishall någonstans i Sverige….

IMG_3095
Efter förra årets jobbiga ångestbakfylla från Grammisgalan, lärde jag mig läxan. Bli inte full redan första tuggan in i förrätten. Det blev jag inte och det blev en väldigt skojig fest. Pratade som om jag hade betalt för det, minglade, drack champagn och B0 Kasper blev så glad att se mig att han gjorde en Torsten Flinck och nöp mig i rumpan. Det kan ju inte bli roligare än så. Skämt åsido: riktigt skojigt hade vi, knöt en hel del nya och bra kontakter och återupptog, som ni ser av bilden, kontakten från förra helgen. De två goa herrarna Sebast!an och Stefan från State 0f Dr4m4 blev omhändertagna av två medlemmar i vårt band som vi tog med till festen. Och som lyckades mingla till sig både nya kontakter och gratisdricka. Kaxigast var Ell!phants uppträdande (shit, vilken brud!) och bästa tacktal var F!rst A!d K!ts ord till unga tjejer att inte gå på myten om hur tjejer ‘ska’ vara.


Jag bara säger: jag är så jäkla glad att min kollega kom upp just den här veckan, för annars hade jag med stor sannolikhet smitit från konserten vi var på i tisdags. Mellobubblan sprack ned ett ljudligt ‘plopp’ under konserten och jag orkade också med Grammisgalan i onsdags.

IMG_3090Kvinnan med den magiska rösten heter Beth Hart. Hon har en exceptionellt grym röst och en sån sjuk jäkla närvaro på scen. Jag blev helt tagen. Och en sån pipa! Obama har fattat, och efter hennes oerhörda framträdande på en hyllningsgala i Kennedy Center tror jag att amerikanska publiken också börjar haja. Hon har inte varit något större namn i USA innan, men när vi träffade henne efter spelningen i tisdags, berättade hon att hon har sin första ”riktiga” turné på gång där. Jag hoppas, hoppas också att vi får tillbaka henne till Sverige. Nalen var utsåld och jag tror t o m man hade kunnat ha henne på ett litet större ställe.

Knappt hämtat mig från helgens nervpärs, och nu ger jag mig in i en vecka som är helt sjuk.
Fina kollegan landar kl 10:55 imorgon och jag ska hinna klämma in ett tandläkarbesök innan. Två nya kund-möten på eftermiddagen, innan det är dags att gå på konsert. En duktig amerikanska som vi jobbat med kommer för gig på Nalen.
På onsdag är det Grammisgala. Vi ska gå dit med ett sångaren i ett band vi jobbat med ett tag, och som släpper platta i april/maj. Jag är egentligen inte ett dugg upplagd – den här helgen har gjort mig helt flipprig i skallen och jag skulle behöva fokusera på annat. På torsdag ska Mellofröken vara med hos Malou. Jag får dispens, och kan ligga och dra mig. Jag lär behöva det. Och så är det premiär på onsdag i Gävle för den där terapishowen, men den behöver vi som tur är inte gå på.

Mycket att rodda med inför 4ndra Chansen. Efter ett snack med en erfaren schlagergenera1 kommer vi att göra om numret lite. Det blir nog bra.

Ojojoj, vilken nervpärs! Gräsligt nervöst var det och jag tror jag röstade minst tvåhundra gånger. Nu gör vi precis som förra gången – vi ger folk en andra chans att lära sig att älska den här låten. Och Karlstad är god karma.

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,313 hits