En svensk, folklig artist är sedan nästan ett dygn på BB för att klämma ur sig sin förstfödde. Hon har facebookat flitigt om graviditeten och följts av hejarop och glatt peppande sista veckan. Och jag börjar fundera. Tänk om det allra värsta tänkbara skulle inträffa? Att det som inte får hända, händer. Hur mår man då, när man gjort intervjuer där man visat upp magen och babylyckan, artiklar som sedan bara blir som brännande örfilar, när man vaknar upp och har förlorat det man så länge, länge längtat efter och väntat på? Vad gör man?

Annonser