You are currently browsing the monthly archive for mars 2013.

Upptäckt något hos mig själv, ett ”drag”.
Jag gillar fan inte att umgås. Jag inser att jag blivit rätt asocial med åren. Jag skulle inte ha några som helst problem att åka bort själv någonstans, ensam på en solsemester till exempel. Bara läsa, sova och inte öppna truten på en hel vecka. Förmodligen har jag blivit en rätt tjurig tant också.

Annonser

Tillbaka efter en vecka i fjällen. Det var rätt skönt då, och jag upptäckte att jag gillar längdskidåkning. En av dagarna avverkade jag 1,2 mil, varav fem kilometer tilsammans med dottern, som tyckte det var jätteroligt. Hon är ju full av överraskningar, den där.

Av utförsåkning noterar jag att jag får panik. For real: det måste vara någon form av fobi, tror jag. Utförsfobi.

Har också upptäckt att jag lider av vansinnigt dålig balans; det menar jag också på riktigt, utan skämt. Minsta lutning på backen och mina ben börjar skaka och med skidor på fötterna drattar jag på öronen så fort jag börjar oroa mig för att ramla. Dråsade i backen första dagen när jag bara skulle ”öva lite” i backen utanför stugan. Backe var för övrigt synd att säga, det var några graders lutning på vägen. Satte mig, stenhårt rakt på min utstickande svanskota, så att hela röven domnade bort. Den gör ont fortfarande, kan jag avslöja.

Jag får nuförtiden stora skälvan bara av att titta på en slalombacke. Tog sittliften upp till toppen en av dagarna och ångrade inte en sekund att jag gav upp den där aldrig påbörjade utförskarriären. Huvva! Att sedan åka sittlift ner igen; ja, det var nästan som att vara på Liseberg. Det är nog nåt med mig och höjder…

Som sagt, skönt var det då, den där veckan när man var borta men ett rent helvete när jag kom tillbaka och ska försöka komma ikapp det man lämnade hemma. Tyvärr är det påsklov nästa vecka, så det blir en rumphuggen vecka till. Inte så bra, kan jag tycka men jag biter ihop. Kollegan ligger till på köpet däckad i vad som troligen är influensa, så de två senaste dagarna har jag fått jobba för två.

Lagom åt oss som tror att man kan åka på semester, bara så där.

Samlar mod, kraft och styrka för att våga åka på semester nästa vecka. Önskar mig egentligen värme och sol just nu men det blir en tripp till svenska fjällvärlden. Och jag kommer inte att åka skidor, åtminstone inte utför. Inser mina begränsningar på den punkten och omfamnar den där nervösa känslan i magen och faller till föga för den. Och låter helt enkelt bli att åka sidor.

Jag vet att jag kommer att spendera flera timmar med att jobba, även på semestern. Men det måste få bli så. Det är så sjukt mycket att göra just nu.

Kärleken till Håkan Hellström går aldrig över.
Repeat-läge!

Lovar. Har snart tjatat färdigt om Mello. Men jag måste bara återigen få säga att jag är så så så glad att det var just Robin tog hem det. Till SVT’s stora fasa tror jag att det kan gå väldigt bra för det här bidraget i ESC. Hur jobbigt vore inte det?

Tråkigt att Y0hi0 och hans sällskap reagerar med ilska och blir sura över resultatet (om det nu stämmer, tidningarna kan vinkla allt på ett otäckt sätt). Tycker de istället kunde bjudit på lite ödmjukhet. Trots allt kom denne unge herre, 17 år, från ingenstans till den här tävlingen. Nu vet en oerhörd massa människor vem han är och de har tagit honom till sitt hjärta. Tacka dem för det istället, och kom igen med en starkare låt nästa gång. ”Heartbreak Hotel” var ingen höjdare, och jag tror den hade fallit platt i Malmö.

Tittade på Dagen efter-programmet. Det ÄR roligt att ha varit med om det här ännu en gång. Min fjärde. Det är en helt egen värld, olikt något annat jag gjort i den här branschen. Det är så mycket tokigt som händer och så mycket absurda icke-händelser, man måste hela tiden påminna sig: ”där utanför den här världen pågår krig och människor dödar varandra för mat”. Det sätter lite perspektiv på en tillvaro, där allt, där och då, handlar om att prestera allt under sina tre minuter.

Mja. Så illa pinkat var väl inte min lilla tippning. Och jag uppdaterade inlägget en gång, och bytte plats på Robin och Yohio. Hade satt Robin som etta, men ändrade mig innan jag drog iväg till väninnan på mellokväll med barnen. Dock ändrade jag inte min oddset-tippning och kammade hem 325 kronor i vinst, på mina satsade 50 kronor.

Robin var väldigt värd detta. Oerhört ödmjuk och rar kille. Hoppas han förblir så, och att han får behålla det självförtroende och den självkänsla det här har gett honom.

Hahah. Jag borde kanske ha surfat runt lite på nätet, innan jag satsade mina pengar. SVT har gjort en egen liten undersökning bland utländsk press på arenan. Dock är det inte den riktiga internationella juryn som har gett dom här poängen. Tänk så fel jag kan ha, redan innan det börjat…

Så blev resultatet i den internationella panelen:
Ralf Gyllenhammar: 60 poäng
Anton Ewald: 46 poäng
YOHIO: 41 poäng
Ulrik Munther: 34 poäng
David Lindgren: 33 poäng
Sean Banan: 26 poäng
Robin Stjernberg: 26 poäng
Louise Hoffsten: 21 poäng
Ravaillacz: 9 poäng
State of Drama: 5 poäng

Har ändå lite svårt att släppa den här tävlingen, känner jag. Tar mig friheten att bedöma numren lite. Helt egna, personliga reflektioner. Det viktigaste av allt: Det är så jäkla tråkigt att det nästan bara är killar i den här finalen. Vad det beror på kan man ju snacka sig blå i ansiktet om, men tråkigt är det.

Ulrik Munther
Nä. Han må ha småtjejernas stöd, men han är fortfarande alldeles för pojkig. Trots den där kepsen. Varför han envisas med den vet jag inte, men tror mig ana att det har med något slags hang-up att göra.

David Lindgren
Nä. David drar det kortaste strået bland dom här unga killarna. Han känns för glad och för käck. Det finns inte så mycket botten i honom.

State of Drama
Man ska inte underskatta det faktum att de tog sig till finalen genom en storskräll. Det kan hända så jäkla mycket med det här numret och den här gruppen. Dom jämförs med Takida utan att skämmas för det, och kan få många röster genom det. Lite knull med TV-kameran så kan det till och med gå hela vägen. Jag gillar låten, men mest kanske för att dom var urgulliga i Skellefteå och på grammisgalan.

Anton Ewald
Näe, jag vet inte jag. Låten fäster inte, även om jag är sjukt imponerad av koreografin och att han faktiskt kan sjunga samtidigt, utan att flåsa ihjäl sig.

Louise Hoffsten
Tyvärr Louise. De sympatiröster som tog dig till finalen kommer inte att räcka. Låten är sjukt anonym, tycker jag.

Ralf Gyllenhammar
Näe. Jag gillar inte alls den här låten, även om han verkar trivas som fisken i vattnet i det här sammanhanget. Lite för skrikig.

Ravaillacz
Suck, säger jag bara.

Sean Banan
Bananen är fin, och budskapet med låten är härligt. Men jag hoppas verkligen att det här bidraget får stanna i Friends Arena.

Robin Stjernberg
Här är min stora, stora favorit för kvällen. Jag tror att den internationella juryn kommer att ha den här låten som sin favorit och jag både hoppas och tror att det blir den här killen som får representera Sverige i Malmö.

YOHIO
Yohio är grym, mest för att han vågar sticka ut på det sätt han gör, trots att han får så mycket skit för det. Yohio är ett koncept, ett paket. Men låten. Den är inte bra, det är en dussinlåt som han hade kunnat lämna till nån annan.

Så här tippar jag:
1. Yohio
2. Robin Stjernberg
3. Ralf Gyllenhammar
4. Anton Ewald
5. State of Drama
6. Ulrik Munther
7. David Lindgren
8. Louise Hoffsten
9. Sean Banan
10. Ravaillacz

Har däremot, för första gången någonsin, spelat på tävlingen. Jag har oddsat Robin Stjernberg som vinnare, alternativt State of Drama som vinnare. S.o.D. ger 65 gånger pengarna.
Men vet ju aldrig.

Egentligen finns det bara en egentlig vinnare. Och det är telebolagen. Det kommer fan att röstas sönder mobiltelefoner den här kvällen, sanna mina ord.

Jobbat en hel vecka, och det känns skönt att det löper på som vanligt igen. Ikväll bänkar vi oss tillsammans med en vän och barn framför TV’n och ser finalen. Försökte in i det sista få fatt i (gratis-)biljetter till något av genrepen men det gick inte. Kan tyckas konstigt, eftersom arenan rymmer väldigt många människor men samtidigt gör det mig inget. Den känns på tok för stor för evenemanget i sig.

Har satsat pengar på två av bidragen som etta. Ett av dem har väldigt höga odds, det andra inte alls lika höga men ändå så att det ger 6 gånger pengarna. Femtio spänn på varje är ändå inga pengar i sjön och det ger lite extra krydda till programmet. Jag kommer inte att ringa och rösta själv, det känns som jag gjort mitt på den fronten för flera år framöver.

Kan ju inte undanhålla er från denna magnifika pärla, heller. Vilken kemi, och vilken glädje!

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Statistiknörden

  • 31,556 hits