You are currently browsing the monthly archive for april 2013.

Shit.
Jag har sökt ett jobb. Ett jobb helt utanför min trygga sfär, som butikschef.
Det tog 30 minuter efter att jag skickat mailet med ansökningsbrev (författat på engelska) och CV, sen fick jag ett svar. ”Det ser väldigt intressant ut”.
Jösses, vad har jag nu gett mig in på? Men, det ger sig säkert när dom får reda på hur gammal jag är.

Fortsättning följer.

Det står en ryttarstaty på torget i Eksjö. Nu har det kommit ett medborgarförslag på att man vill ta bort den, eftersom ”den står för en historia vi inte borde vara stolta över”. Nu fattar jag inte heller. Det är Tintin på Kulturhuset all over again, alltså? Ska vi bara godtyckligt radera historien, stolta eller inte stolta har det ju de facto hänt. Låt statyn stå kvar, ett minnesmärke, en sak att diskutera kring.

Läste den här i Aftonbladet idag, om Love som gått på hormonbehandling i tre år, men som ni väljer att pausa i behandlingen, för att kunna frysa sina ägg. Det vill säga, tre års behandling ska nu avbrytas, hens kropp ska försöka återgå till att producera östrogen och få igång äggproduktionen. Sen plockar dom ut ett ägg, som sedan en framtida kvinnlig partner kan bära. Det innebär att Love sedan som man, ska befrukta sitt eget ägg. Jag fattar inte. Vad får de för påverkan på barnets gener? Blir inte det någon slags kloning? Det blir ju Love, alltigenom? För bäraren av ägget är ju bara bärare, inte någon genbank. Jag fattar inte, som sagt.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr/article3682898.ece

Att bolagen ens orkar hålla på det här med att media inte ska recensera före ett visst datum… Det är ganska löjligt och hänger ihop med att man vill ha alla recensioner samlade i anslutning till släppet. Bra recensioner = ökad skivförsäljning. Artister och bolag ska väl idag egentligen mest vara glada och lyckliga om media skriver om dem? Jag är dessutom mer och mer inne på samma linje som min amerikanske guru, B0b 1efsetz. Varför bryr man sig egentligen som artist idag om att släppa album?

cue_brunnsgatanIgår kväll var vi kulturella, big time! Jag går väldigt sällan, och då menar jag v-ä-l-d-i-g-t sällan, på teater. Senast tror jag var ”Lik som män” med Micke Persbrandt och Reine Brynolfsson, och det var inte förra veckan, om man säger så. Men igår hände det. Och för första gången i världshistorien gick jag på Stadsteatern. Det är helt sjukt att man bott i den här stan så länge och aldrig varit där. Såg ”Ett d0ckhem” som uppvärmning inför kvällens releasefest senare. Nik1as Hju1ström stod på båda scenerna, i en av huvudrollerna på Stadsteatern och i den definitiva huvudrollen senare, på en annan teaterscen ett par timmar senare. Eller som han sa: ”fan, ni borde testa på det här! En sån sjuk jäkla bekräftelsegrej!”.

Intimt och nära inpå var det och bra sjunger han, Niklas. Och är en oerhört trevlig prick är han dessutom. Trots att han glömde tacka mig i sitt fina tacktal. ”Fan, jag visste att det var någon jag glömde!”, sa han efteråt. Han är ursäktad, den här gången. Jag har ju trots allt inte jobbat med honom alls lika länge som alla de andra han tackade…

Ikväll ska jag också ut och förlusta mig, i precis samma kvarter faktiskt. Det ska bli något så upphetsande som en kurs i hur man driver en bostadsrättsförening. ”Fastigheten i fokus”. Ni fattar. Jag lever ett sjukt glamoröst liv.

majestee of sweden anna sise

På galej igår. Ett skivbolag, en riktig uppstickare och nytänkare i branschen, firade ettårsjubileum och bjöd på ny uppstickarmusik. Det är inte klokt så mycket talang det finns i det här lilla landet! Synd bara att landet ibland känns alldeles för litet. Drack ett par glas vin, lyssnade, tittade och minglade. Älskade dessutom det faktum att det var slut kl 10. Halv elva var jag hemma och låg nedbäddad i sängen. Mindre älskansvärt var att jag blev väckt klockan fyra, av en dotter som inte kunde sova. Jag gjorde ett par halvhjärtade försök att somna om, men strax före 6 gick jag upp. Det lät nämligen väldigt konstigt från tv-rummet. Som en blandning av att nån studsade en boll och att katten kräktes, ungefär. Det visade sig att dottern inte somnat om, utan istället börjat öva på ”The Cup Song”. Googla den, ni!

Läser att Reese Witherspoon och hennes man blivit stoppade av en polispatrull, för att bilkörningen indikerade att promillehalten kanske inte var helt på rätt sida strecket. Läser också hur hon hävt ur sig: ”Vet du vem jag är? Jag ska göra livet surt för dig!”. Och jag blir helt matt. Jo, hon är Reese Witherspoon? Står hon över lagen? Har någon rört henne med ett gyllene finger, och gett henne rätten att göra saker som vi andra, dödliga får böter och till och med fängelse för? Visst, det var inte hon som körde, men bara att hon satt där med någon som hon visste hade druckit, och sedan börjar ifrågasätta ett blås-test, tycker jag vittnar om dumhet beyond det tillåtna.

Och det fick mig att tänka på en kompis som en gång berättade om en av våra landspoeter, en musiker och författare som dåförtiden sågs mer eller mindre som en landsfader. Låt oss kalla honom Ulf. I verkligheten heter han nämligen det. Jämför man med historien ovan, är det ju en ren bagatell men det berör samma tema.

Min kompis jobbade på bensinmack. En dag klev Ulf in på macken. Han hade sina stora, mörka solglasögon på sig och han hade tankat. När han kom fram till kassan och skulle betala, bad han även att få betala för kvällstidningen, som han ämnade köpa. Han lämnade fram ett kontokort. ”Jag kan tyvärr inte ta kvällstidningen på det här drivmedelskortet, du får betala separat för tidningen”, sa min vän. ”Kom igen”, sa Ulf. ”Tyvärr, det går inte”, sa min vän. Ulf drog ner sina solglasögon och lät dem vila på näsroten. ”Du ser vem jag är, va?”, sa Ulf. ”Ja, du är Ulf Lunde11, va?”, sa min vän. ”Det blir tio kronor för tidningen”.

Solsken. Jag jublar inuti. Men kroppen fick trots ljuset hålla sig inomhus. Tioåringen och kompisen ville bada på Eriksdalsbadet. Och vem är väl jag (och maken, ska sägas) att säga nej till en sådan önskan.

Tuff vecka väntar. Mycket mingel och kvällsarbete.  Man får vara glad att man har något. Det känns faktiskt att det är tuffare tider.

Morgonens utflykt till barnmorskemottagningen för att låta dem gräva runt i dom nedre regionerna, blev just så där jobbig som jag hade föreställt mig. Alltså, missförstå mig rätt. Jag är oerhört tacksam för att vi kvinnor, gratis och regelbundet, kan gå och undersöka oss, och på så vis upptäcka livmoderhalscancer. Men det gör inte det hela till en behaglig upplevelse.

Det grävdes. Det bändes. Det letades. Det ursäktades, ”oj, förlåt är det jobbigt?”. Ja, hur kul är det för det första att ligga utfläkt i den där stolen, med en nästan fysiskt penetrerande belysning rakt upp i mumindalen? Jobbigt är förnamnet, sa Bull. Erfaren expertis fick till slut inkallas och då gick det med en rasande fart och utan några allvarligare men.

Och tydligen ska jag vara glad över att jag fortfarande är en menstruerande kvinna, åldern till trots.

Fan tro’t.

Åh, jag känner för att raljera lite. Har haft en panikdag där vi har upptäckt att bostadsrättsföreningens ekonomi håller på att gå rätt ordentligt åt skogen. Nu tänker jag rensa huvudet med en massa skitsnack. Sluta läs om du förfasas över slika ting!

Jessica Ged!n, Babe1s i övrigt ganska lysande programledare. Har hon inte gått och dragit på sig anorexia på äldre dar? Hon ser inte helt frisk ut, kroppsmässigt.

Y0hi0. Snälla, kan inte någon ge honom bara lite mediaträning?

Sanna Bråd!ng. Önskar att fler kunde prata lika otvunget och öppet om duktighetssyndrom, självskadebeteende och missbruk. Vilken resa hon gjort!

Nej. Jag måste sluta raljera. Det är egentligen ingenting jag brukar pyssla med. Jag gillar inte att sprida rykten och diskutera andra människors utseende och beteende. Men just den här dagen kändes det lite som om det var tvunget. Nu kan jag gå och lägga mig. Funderar lite på vad jag ska läsa. Efter Keplers Sandmannen känns det som om genren är uttömd, på något vis.

 

Pratkvarnen - min blogg, mina åsikter

Här skriver jag, och tar själv ansvar för det jag skriver.

Statistiknörden

  • 31,326 hits