Läser mitt förra inlägg, som gjordes för så många veckor sedan. Hur deppigt lät inte det? Jag mår bättre, även om situationen på vissa fronter fortfarande ser ut som det gjorde då.

Maken har skärpt sig, efter att jag fått ett smärre psykbryt på honom dagen innan midsommar. Sedan dess har han varit mest som makar ska vara. Maken är av den sorten att han har väldigt svårt att uttrycka sig med ord och känslor. Man får mest gissa och fråga och möjligen få någon slags försök till känsloyttring till svar. Men när han häromdagen kom hem med ett paket ankelsockor storlek 35 (som jag sagt att jag måste köpa nästa gång jag kom till en sportbutik), då vet jag att det är hans sätt att visa att han hör mig, hör vad jag säger och att han bryr sig om och älskar mig. Sån är nu han, och jag köper det.

Och så är det det här med golfen. Jag är helt besatt. Det är någon slags ny sjukdom jag fått. Golfsjukan. Jag måste spela varje dag, annars får jag abstinens. Dessutom, efter att ha tagit en lektion med min golfklubbs pro, har jag börjat få till swing och slag, så nu har jag gått från hcp 50 till 44 på bara ett par veckor. Det gör ju inte saken mindre rolig. Nu väntar jag ivrigt på att få bli pensionär, så att jag kan åka på golfresor och bara frossa i golf, något jag aldrig i livet trodde om mig själv. Galet är ordet.

Annonser